Viva la vida.
Jag vet inte vad jag håller på med faktiskt. Lever livet? Jo, det är faktiskt det. Jag lever mitt liv precis som jag känner för att leva det. För stunden. Och visst kan det bli lite knas och sånt men jag tycker om det. Jag gillar det.
Sin rumbo.
Woho. Livet är bra märkligt. Snart kommer Fabian hit och joinar oss. Spontanitet ja.
Din morsa.
Det här är vad Hedvig och jag gör när vi umgås. Flippppar ni vet. Nämen. Vi sitter här och dricker glögg och umgås helt enkelt. Plugget ligger och skriker efter uppmärksamhet som vanligt. Vi kontrar med total ignorance. Och konstaterar att. Män är svin. Typ. De skapar i alla fall drama i våra liv. Sånt man inte orkar med såhär mitt i allt liksooom. Har fått nya strängar till min gitarr förresten. Ska rusta upp den och bara köra håårt. Men nu har jag nog inte så mycket mer news. Hörsschhhh
Non of them.
Sitter och pratar i telefon med Hedvig som vanligt. Vi råångestar över pluggsituationen. Plugg som inte görs helt enkelt. Har duschat två gånger idag. Och ätit gröt också. Men ack inget mer än så. Försökte skriva en låt men det gick sådär. Nu hinkar jag kaffe. Ciao
Bamboleo.
Lite fjantig dikt. Det mesta blir rätt krystat. Det kreativa alltså. Just nu. Låtskriveriet. Diktskriveriet. Borde göra sånt jag måste istället. Som att sova klockan kvart över ett en söndag. Men icke. Rebell kan man ju låtsas va och ha lagom kul med bästis Tradera och spansk lullmusik såhär mitt i natten. Eller så kan man ju sova. Jag vill ha långt hår. Sådär nästan ner till rumpan typ. Fyfan va fett det vore. Men det växer så fruktansvärt, plågsamt jävla långsamt. Sämst. Aja. I-landsproblem som det vackert heter. Kom på att jag ska till Thailand om bara typ två månader. Kommer leva så sjukt bra. Massage varje dag. Bada, sola, bli fetbrun och ba ha det göttigt. Aja. Sova va det va? JA.
Milonga sentimental.
I ett andetag vi kallar tystnad
I en paus utan ord
Lyssnar jag till mina tankar
Likt ett viskande rop
Ensam äger du visst dina
Ändå smälter våra ihop
I ett andetag vi kallar tystnad
I en paus utan ord.
I en paus utan ord
Lyssnar jag till mina tankar
Likt ett viskande rop
Ensam äger du visst dina
Ändå smälter våra ihop
I ett andetag vi kallar tystnad
I en paus utan ord.
Oh, oh cheri.
Jag blev faktiskt väldigt glad när det ringde på min telefon på vägen hem idag... Jobbet var trevligt, blev lite sugen på att handla gardiner och plädar och bäddset men än så länge prioriterar jag nog kläder framför inredning och sånt. Har sjukt mycket plugg men ligger paralyserad i sängen och kan inte ens sätta igång. Ack så jävla typiskt mig. Ska dricka lite glögg och äta pepparkakor istället. Wohooo.
Casino boogie.
Snart kilar jag till jobbet. Bjuder SÅKLART på lite egopiccccs innan det. Mycket viktigt.
Walk alone.
Försöker skriva en låt. Det går sådär. Har tittat på Så mycket bättre och inspirerats av September. Nu ska jag nog dricka mer glögg och äta pepparkakor. Imorgon ska jag jobba och adventshysterin kommer förmodligen kännas av. Ah. Jag vill ha vår. Eller någon att hålla hand med.
Look.
Såhär kul har jag just nu.
The fire.
Blablabla. Kom precis hem och sitter och pratar med Hedvig i telefon. Funderar på att laga lite mat och bjuda över någon på lite rödvin och mys. Hmhm. tja.
You.
Det här huset tar mig alltid tillbaka till förgångna tider. Och jag inser. Att jag inte har sörjt min stora kärlek.
En vacker saga han berättade i den sena nattimman, bara för mig. Och varje ord visade att han var den enda i hela världen som förstod mig då. Ord som han berättade samtidigt som han ömt smekte mitt öra. Och hur han avslutade med att viska, så ärligt som jag aldrig hört det förut. "Jag älskar dig, Jessica".
En vacker saga han berättade i den sena nattimman, bara för mig. Och varje ord visade att han var den enda i hela världen som förstod mig då. Ord som han berättade samtidigt som han ömt smekte mitt öra. Och hur han avslutade med att viska, så ärligt som jag aldrig hört det förut. "Jag älskar dig, Jessica".
Divine.
Och jag vet
att det aldrig blir sådär.
Och att jag alltid vill
att det ska bli så.
Sådär som det aldrig blir.
Så aldrig slutar jag hoppas.
På att det ska bli
som det aldrig blir.
Ojalá.
Heej. Har tvättat och städat typ hela dagen och är heelt slut. Blir nog inget WARP för mig ikväll. Åker hem till mamma och äter räkor och dricker vin istället. Vi ska nog se på film och äta godis också. Åh. Vad underbart. Precis vad jag behöver.
Mathematics.
Jag har färgat håret. Och är faktiskt jävligt nöjd. Var på dansföreställningen 2991 direkt efter och sedan efter det köpte jag med mig BK och käkade dagens första riktigt mål. Så sjukt gott. Har hungrat ihjäl mig hela dagen men inte hunnit äta nåt så det va fan heaven. Jajajaaa.
Imorgon är det helg och det är så jävla fett och underbart. WARP blir det nog. Vill träffa en person också. Men det kommer nog inte bli av. Har i för sig högar med plugg och så jobb på söndag. Och inget mer att skriva. Bra hej.
Imorgon är det helg och det är så jävla fett och underbart. WARP blir det nog. Vill träffa en person också. Men det kommer nog inte bli av. Har i för sig högar med plugg och så jobb på söndag. Och inget mer att skriva. Bra hej.
Med ena foten utanför.
Äh. Jag är inge bra på det här. Att låtsas. Och spela. Hålla på hit och dit. Jag törstar för mycket. Vill för gärna, är alldeles för lätt. Jag vill bara göra det som faller mig in. För stunden. Och kanske ställer jag till det för mig själv när jag inte spelar med. Kanske tappar jag bort dig. Men det blir alltid bara så fel när jag konstlar det. Ibland med vilja, ibland inte. Jag tycker bäst om mig själv när jag inte tänker så mycket på hur jag borde vara. Det vore trevligt om du också kunde göra det.
Tyck synd om mig nu.
Woho. Kollade Scarlett Johansson. Fick komplex. Bra grej att provocera fram jobbiga känslor liksom. Bestämde mig för att fota med mina kära webbkamera och bjuda på en arg/deppig(?) blick kvällen till ära. Alla är unika i alla fall. Imorgon ska jag färga håret, niice.
Te souviens-tu?
Slänger upp den andra dikten också, den jag skrev nu. Sedan ska jag begrunda livet och snön på balkongen.
Det gnistrar i vattnet, likt strimmor.
Din iris är bara blå.
Kanske har det fallit ner i havet,
så blev en och en två.
Nu har det nog sjunkit till botten,
för i dina ögon speglas längre ingenting.
Fast vad vet jag egentligen,
din blick möter aldrig min.No voy a ser yo.
Bjuder på dikten jag pratade om. Blev rätt nöjd men undrar om den starka känsla jag ska skildra verkligen kommer fram... Hm.
"Jag blir ett med något jag inte vill"
Droppar genomskinliga likt glas faller från en klar himmel.
Jag ser ett enda moln seglandes ovanför, ser åter ner igen.
Tyget klistrar sig runt min hud och vi smälter samman,
jag blir ett med något jag inte vill.
Mina steg plaskar mot de våttäckta gatorna.
Det enda ensamma molnet sörjer ännu ovanför mitt huvud.
Jag ser en tvåsamhet under smattrande takplåt.
Försöker placera in oss, men ser bara er.
När jag kommer hem försöker jag dra kläderna av mig,
men de sitter fast, och jag säger ingenting till dig.
New York.
Idag vaknade jag tjugo minuter innan min första lektion. Mitt i en dröm. Mitt i tårar. Jag vaknade alldeles försent av att jag grät i sömnen. Drömde en ledsen dröm och det plötsliga uppvaknandet gjorde att jag kände mig gråtfärdig typ hela dagen. Slarvade bort mina nycklar och kunde inte gå hemifrån förrän jag rotat fram dom längst ner i smutskorgen. Blev jättesen.
Skoldagen i sig har varit rätt soft men ledsenheten sitter kvar märker jag nu. Lyssnar på vacker musik och helt plötsligt känns det mesta rätt sorgligt. Och det faller vita tårar i luften. Piskar en i ansiktet och får varenda människa att beklaga sig. Är supersugen på att tatuera mig förresten. Hittade ett fint citat. "Genom svårigheterna, mot stjärnorna" som jag tyckte var vackert. Eller ett ankare. En fjäril (och nej inte en tacky multifärgad i svanken á la nittiotal, utan en cool en). Eller "breathe". Nåt bara.
Skoldagen i sig har varit rätt soft men ledsenheten sitter kvar märker jag nu. Lyssnar på vacker musik och helt plötsligt känns det mesta rätt sorgligt. Och det faller vita tårar i luften. Piskar en i ansiktet och får varenda människa att beklaga sig. Är supersugen på att tatuera mig förresten. Hittade ett fint citat. "Genom svårigheterna, mot stjärnorna" som jag tyckte var vackert. Eller ett ankare. En fjäril (och nej inte en tacky multifärgad i svanken á la nittiotal, utan en cool en). Eller "breathe". Nåt bara.
Me gustas tú.
Idag skrev jag en dikt på fem minuter när Hedvig pratade i telefon. Igår klockan ett på natten gjorde jag hela mitt aktörsarbete. Märkligt när min effektivitet slår till. Promenerade från Odenplan genom hela staden till skolan. Hedvig och jag gick armkrok och pratade om lust och drifter. Fast hela dagen har jag velat lägga mig i sängen och bara slappna av. Märks att jag inte fick en hel natts sömn. Ska ta en lång varmdusch när jag har ätit nudlar. Så ska jag städa upp lite i rummet. Har idag och igår känt mig ratad av alla människor jag möter. Vinterdeppen börjar greppa tag om mig och grotta in min arma kropp och själ i mörka tankar. Kanske inte är helt mig själv på ett tag. Men vem är någonsin sig själv? Och vem är någonsin nån annan?
Rien de rien.
Och vad gör jag för vettigt? Ingenting. Dricker kaffe halv elva på kvällen. Betraktar vackra foton av solstrålar och händer på internet. Lyssnar på Édith Piaf och önskar bort varenda minusgrad och krispig snöflinga. Sitter och väntar in natten som om morgondagen inte kommer om jag är vaken. Om jag vilar sådär på dig igen kanske jag hittar någon sorts ro. Jag vill vara en björn och gå i ide. Så vill jag fläta mina fingrar med någon annans. Vill öppna fönstret och känna en doft av vår. Jag vill inte vara här. Jag vill inte vara nu.
Une histoire de plage.
Såhär vill jag må just nu.
Everybody knows.
Idag är inte min dag.
This ain't living.
Gokväll. Har jobbat hela dagen och sedan käkat middag hos familjen. Kom hem vid typ halv elva och har inte pluggat som jag borde. Får ägna hela morgondagen åt att kötta kosherfakta, powerpoints och vetenskaplig rapport. Helgen har varit lugn men ändå händelserik vilket är fett. Inte allt för sliten, inte uttråkad. Jävla värdelös grej egentligen. Det här med blogg alltså. Känner mig mest löjlig som skriver dessa onödiga, överflödiga uppdateringar om mitt liv. Visst när jag orkar skriva djupa texter och så, det upplever jag själv som trevligare läsning i alla fall. Men detta. Jag får inte ut särskilt mycket av det och tror inte ni heller får det. Jaja. Kör på i vanlig ordning ändå. Dagen har varit soft. En söndag helt enkelt. Godnatt.
Juicy.
Har suttit hemma och druckit massa te och sett på film hela kvällen. Så nyligen såg jag det mest löjliga på länge. Om du försöker radera spåren av att det en gång var vi, är det bara otroligt skrattretande. Som om det inte var tydligt att den tiden är förbi. Då kan man väl bara låta det vara, inte sant? Nä. Tydligen inte. Att du ens behöver göra en sån grej är bara konstigt. Äh. Du slutar aldrig förvåna. Och du slutar aldrig göra mig stum av bara ren förundran. Jaja. Mår du bättre av det så kör. Jag mår i alla fall bäst av att vara stolt över vem jag är och var jag har varit.
Big Poppa.
Tjaa. Kom precis hem efter en dag på jobbet. Har lite hatkärlek till det inser jag nu. När jag blir nervös och osäker är det mest jobbigt men när jag vågar och lyckas bemöta och hjälpa kunder och fixa kassan är det världens kick. Glömde nästan ta lunch idag.
Sov sisådär sex timmar inatt. Var ute och ölade med David och snackade långt in på nattimmarna. Mysigt. Nu blir det pepparkakor, ligga i sängen och lyssna på spellistorna han gjorde på min spotify. Hiphop och typ tango och nåt sydamerikanskt var det nog. Asnice faktiskt. Skriver kanske senare.
Sov sisådär sex timmar inatt. Var ute och ölade med David och snackade långt in på nattimmarna. Mysigt. Nu blir det pepparkakor, ligga i sängen och lyssna på spellistorna han gjorde på min spotify. Hiphop och typ tango och nåt sydamerikanskt var det nog. Asnice faktiskt. Skriver kanske senare.
En helt annan värld.
Spelningen var nice. Har lagt upp ett fett schema nu för hur framtiden ska bli med musiken. Snart jävlar är jag på g upp upp högt över alla höjder. Jag tänker drabbas av hybris nu och satsa så jävla hårt.
Har köttat onyttigheter med Hedvig nu och ska snart lägga mig i sängen. Är sjukt trött och ska upp och jobba imorgon så bäst att få lite sömn liksom. Älskar flowet och hysterin i att ha mycket att göra samtidigt som jag blir så stressad och hype. Jaja. Det är nice. Nu ska jag umgås med Heidi och njuta av att helgen är kommen. Hej.
Now or never.
Så. Nu har jag ätit Billys pannkaka, läst litteraturhistoria och lyssnat på Broken Bells. Tar mitt lilla pick och pack och knallar ner till bussen. Rep på g. Efter det kommer Hedvig hem till mig och myser. Vi ska boka Londonresa! SÅ JÄVLA FETT.
Love me.
Sitter nyduschad, dricker kaffe och lyssnar på ljuv musik. Anna var förbi en sväng nyss men har nu dragit till jobbet. Ska plugga lite, boka färgtid och repa lite mer. Sedan måste jag förbi lokalen och repa lite med mick. Zedenius håller på att bli sjuk så hon hänger tråkigt nog inte med, men jag kör ändå. Och vi har repat så mycket till förra giget så det kommer gå bra ändå tror jag.
Har fått mig en date också. Spännande. Och ett lönebesked. Tre laxar i brutto. Så himla fett. Nu är det bara en tvättid som saknas. Sedan är det mesta helt perfekt. Juste, var på bio med Hedvig igår. Vi såg The Social Network. Den var faktiskt bra tycker jag. Jävligt nöjd tjej helt enkeelt.
He doesn't know why.
Det är rätt fett.
Is this it.
Tjaba allesammans. Jag kom precis hem från en mycket trevlig sånglektion. Repade igenom mina låtar och spelade gitarr ståendes för typ första gången. Har insett att det är mycket att tänka på när man ska giga. Texter, rösten, ackord, gitarren, scenspråk, uttryck osv. Vanan är nog det enda som kan ta mig till flytet. När allt faller på plats och bara blir naturligt. Så. Fredag ser ut att bli rätt lamt vad gäller crowd men jag njuter lika mycket ändå och ser det som en nyttig erfarenhet. Är märkligt nog inte ett dugg nervös.
Ikväll kanske jag och Hedvig går på bio eller nåt annat mysigt. Ska laga nåt att äta strax, repa sönder mina fingrar och stämband ytterligare lite till och ta en liten napppp.
Ikväll kanske jag och Hedvig går på bio eller nåt annat mysigt. Ska laga nåt att äta strax, repa sönder mina fingrar och stämband ytterligare lite till och ta en liten napppp.
Armour.
Det går utmärkt att plugga.
I believe in you.
Fan vad skönt. Jag kom alldeles precis på att jag inte är arg på dig längre. Jag glädjs åt din existens och inser nu att det aldrig var ditt fel. Så mycket som jag förbannat dig och i mitt huvud beskyllt dig för all skit. Otroligt hemsk känner jag mig. Fast jag hade nog inte kunnat känna annat. Jag är i alla fall inte arg längre.
Köpte mig en jättefin kavaj på Myrorna. Jag är så jävla sämst på att hålla mig ifrån den där butiken på vägen hem, och varje gång jag går in måste jag köpa något. Jaja. Fin är den.
Ikväll ska jag plugga huvudet sönder och samman. Satsa lite sista veckorna. Bara att sätta igång då.
Köpte mig en jättefin kavaj på Myrorna. Jag är så jävla sämst på att hålla mig ifrån den där butiken på vägen hem, och varje gång jag går in måste jag köpa något. Jaja. Fin är den.
Ikväll ska jag plugga huvudet sönder och samman. Satsa lite sista veckorna. Bara att sätta igång då.
Where we used to live.
Nu, sisådär klockan halv ett på natten, har jag rensat allt på min dator. Är så fruktansvärt trött efter en hel kvälls slit med filmkunskapen. Morgondagen kommer bestå av ytterligare plugg - litterär gestaltning och internationella relationer. Fett. Nä. Två veckors paus från skolan och jag får ångest av bara tanken på att ta tag i det igen. Ingen motivation överhuvudtaget. Tyvärr. Tycks aldrig riktigt bli frisk från min förkylning heller. Mycket som går att önska här. En reducering av min utväxt, ett varmare klimat, en mindre krävande skolgång och mer cash i plånkan. Denna ständiga strävan efter mer. Törsten. Man är ju bara människa trots allt. Nu ska jag tvätta ansiktet, krypa ner bland nya lakan och få mig en redig natts sömn. Imorgon tas jag ur min dvala på riktigt. Godnatt.
In the ghetto.
Det är klart det känns lite konstigt sådär. En liten varningslampa i hörnet som säger att du inte borde hålla på så. Men meen, jag orkar inte riktigt bli arg faktiskt. Bara onödigt. Jaja, pratar i gåtor som vanligt.
Dagen har bestått av alldeles för lite. Förstår inte hur fort en dag kan gå när man faktiskt inte gör någonting alls. Snart kommer Anna och Hanna från filmkunskapen och så blir det plugg. Ska förbi Lidl innan det och fylla på skafferiet. Med lånade pengar. Soft koll jag har på min ekonomi. Eh nee.
Är sjukt trött på detta spel som alltid träder in typ i det här stadiet. Tja. Vänta. Busy. Jaja. Kom då. Gud, skriver så jävla märkligt nu. Orkar ínte riktigt formulera meningarna och har inte så mycket vettigt att säga. Vääääärt. Hejdå.
Dagen har bestått av alldeles för lite. Förstår inte hur fort en dag kan gå när man faktiskt inte gör någonting alls. Snart kommer Anna och Hanna från filmkunskapen och så blir det plugg. Ska förbi Lidl innan det och fylla på skafferiet. Med lånade pengar. Soft koll jag har på min ekonomi. Eh nee.
Är sjukt trött på detta spel som alltid träder in typ i det här stadiet. Tja. Vänta. Busy. Jaja. Kom då. Gud, skriver så jävla märkligt nu. Orkar ínte riktigt formulera meningarna och har inte så mycket vettigt att säga. Vääääärt. Hejdå.
Kaliforniens guld.
Tjoho. Nu har jag skrivit, på typ en halvtimme, en ny svensk låt som jag är riktigt nöjd med! Den handlar inte om kärlek för ovanlighetens skull, utan om tidsnoja och livet. Lägger in den i fredagens spelschema och langar därmed fem svenska låtar och en engelsk. Taggat. Ikväll är jag nog hemma om jag inte får för mig att dra till NU. Som sagt, vaknade rätt äcklad av fest och sitter nu taggad på att dra ut igen. Märkligt det där.
Sir Duke.
Amen tjaaa. Sunkigaste dagen. Vaknade klockan tre efter en fet nattsömn. Drömde helt sjuka grejer, men aja. Mitt hår luktar cigarettrök och känner mig sådär lagom fräsch. Har diskat och gjort annat nödvändigt. Dock inte pluggat vilket är sådär lagom typiskt och jävligt dåligt. Jobbade igår och tjänade lite extra cash. Premiären av WARP var fet! Min relation till fest blir dock bara mer och mer splittrad. Är äcklad av hela festkulturen samtidigt som jag gillar det. Jaja, vad är inte splittrat med mig. Idag skulle jag nog träffa en ny bekantskap, får se hur det blir. Har ju som sagt en hög med plugg, låtar att repa inför fredag och en lägenhet som skriker efter dammsugaren. Langar lite lördagsgodis här nedanför, woooh.
Socker.
Godmorgon. Hedvig kom hit inatt vid tre och sov över. Myspys. Paret var det ja? Vi åt frulle och snacka litegrann nyss och nu har hon dragit. Lyssnar på Kent och är rätt nöjd.
Please please please.
Det kryper i min kropp. En oro. En rastlös viskning som ber om mer och samtidigt mindre. Jävla kärlekstörstande varelse. Bitterljuva själ. Förevigt bunden till frågor. Alla vill nog bli räddade. För jävla lätt att lägga det i någon annans händer, klä det i vackra ord och kalla det kärlek. Ensamhetens kval. Täpp till alla hål, låt inget ta sig ut eller in. Ständigt sysselsätta sig. Med tiden lär man känna sig själv mer, och med ens mindre.
Metal heart.
Kom och rädda mig ur det här. På nåt sätt lägger jag allt hopp på dig nu. Fast jag inte vill det. För då blir det aldrig nåt. Och jag är fan redo att ge det en chans tror jag.
Passade Elton ett litet tag och vi myste och lekte. Åt thaimat och köpte choklad på vägen hem. Vet redan vad min första lön kommer gå till. Färga håret och flygbiljetter till London. FETT. Jag måste måste komma bort. Och vara kvar. Det är fest när all denna ångest över skola och måsten skingrar sig. Kontraster. Livet. Alltid är jag så djup, tänka sig.
Passade Elton ett litet tag och vi myste och lekte. Åt thaimat och köpte choklad på vägen hem. Vet redan vad min första lön kommer gå till. Färga håret och flygbiljetter till London. FETT. Jag måste måste komma bort. Och vara kvar. Det är fest när all denna ångest över skola och måsten skingrar sig. Kontraster. Livet. Alltid är jag så djup, tänka sig.
I heard it through the grapevine.
Oj vad jag har mycket att göra asså
Everything.
Sitter här nyduschad. Det snöar ute. Jag lyssnar på min chillspellista. Kaffet smakar som vanligt. Vinterdepp kom på tal igår och jag har hittills inte känt mig drabbad. Men så när jag tänker efter. Jag är inte deppig. Jag är bara tom. Tom och samtidigt så jävla full och mätt på känslor och drama. Likgiltig. Fast det är ju typ så min vinterdepp brukar vara - tom och meningslös och intetsägande. Jag har fetångest för att jag är så jävla skoltrött och inte orkar ta tag i det. Jag har fetångest för att jag inte kämpar mer, för att jag inte orkar bry mig mer. Jag har fetångest för att livet aldrig står stilla samtidigt som det alltid står och stampar på samma plats. Äh, ingen bra dag helt enkelt. Mitt Word funkar inte heller så kan inte skriva på den där jävla novellen nu när jag äntligen bestämt mig för att ta tag i det. Ahh.
Jamen egobilder det är man ju alltid på humör för, eehh.
Jamen egobilder det är man ju alltid på humör för, eehh.
You got the love.
Jag gillar hur jag har makten att förändra mitt liv i varje sekund. Hur det ibland inte spelar någon roll vad den andra säger eller gör, utan att jag med egen handling kan förändra och påverka. Att jag vågar. Att jag vågar ta första steget. Att jag vågar säga något som gör mig sårbar och kan stå kvar stark utan att ens få ett svar tillbaka. Att jag vet precis var jag har dig fast du inte sagt någonting. För jag har varit med om det här förut, för många gånger om jag får säga det själv. Jag kan det här beteendet. När du bryr dig men inte vågar erkänna det och inte orkar visa det. Och fast det kanske framstår som att jag är i underläge när jag lämnat ut mig och inte fått nåt tillbaka, är jag den som står starkast. För så länge jag är ärlig och modig kommer jag alltid vara starkare än dig. Du som inte ens vågar öppna munnen när jag ställt upp dörren för dig, lagt känslorna i dina händer. När du inte har någonting att förlora och ändå inte vågar.
Changing of the seasons.
Inatt tänker jag inte sova. Jag tänker vakna med ångest över att jag är hemma och rehabar ännu en dag. Jag tänker vakna med en första tanke att det alltid är samma visa vad gäller allt och alla nu för tiden och skratta åt det över en kopp kaffe. Jag tänker påbörja skrivandet på min novell och förhoppningsvis, men icke troligtvis, bli klar med det. Jag tänker vara cynisk för att det är så upplagt för det. Trött och gnällig tjej måste vara det absolut mest tilltalande man kan vara. Saken är den att jag inte orkar bry mig om att ens försöka eller låtsas som att det inte är helt uppenbart. Jag tänker vänta tills jag träffar någon som kan motbevisa mig allt jag vet innan jag anstränger mig för att dölja sanningen nå mer.
Boxcar.
Det är skillnad på killar och killar. Vissa är män och vissa är bara småpojkar. Det är en jävligt väsentlig skillnad mellan dessa. Sjukt bra slutsats från min sida. Woho. Kaffekick.
Huvudet i sanden.
Hoppade in på fejjan igen för att jag ville gå med i eventet för spelningen. Hoppas jag hinner bli ordentligt frisk och fräsch i rösten tills nästa fredag.
Ska ut i snöstormen och hämta Elton på dagis om någon timme. Måste skriva några novellutkast också. Och så ska jag och min grupp jobba filmkunskap hemma hos mig ikväll. Fullaa rullaarr till och med när man är hemma. Idag är jag på nåt rätt märkligt humör.
Ska ut i snöstormen och hämta Elton på dagis om någon timme. Måste skriva några novellutkast också. Och så ska jag och min grupp jobba filmkunskap hemma hos mig ikväll. Fullaa rullaarr till och med när man är hemma. Idag är jag på nåt rätt märkligt humör.
Down at the zoo.
Godmorgon! Lykke igår var jävligt fett. Kägelbanan. Coolt scenspråk. Jätteinspirerande verkligen. Blev astaggad på min spelning den 19 november. Wooop.
Känner att den här bloggen har förfallit en aning. Orkar inte anstränga mig för att skriva snyggt och bra. Har inte så mycket att skriva om heller. När jag väl försöker vara poetisk och djup känns det bara krystat och halvdant, tycker jag i alla fall. Vet inte. Jag är så ombytlig så skriver väl om någon timme igen, men jaa, formuleringarna är inte på topp nu för tiden. Äh. Spela roll. KAaaafffee.
Känner att den här bloggen har förfallit en aning. Orkar inte anstränga mig för att skriva snyggt och bra. Har inte så mycket att skriva om heller. När jag väl försöker vara poetisk och djup känns det bara krystat och halvdant, tycker jag i alla fall. Vet inte. Jag är så ombytlig så skriver väl om någon timme igen, men jaa, formuleringarna är inte på topp nu för tiden. Äh. Spela roll. KAaaafffee.
The mess you left behind.
Faan. Jag kan omöjligt sitta här och återigen vilja ha någon vars kärlek runnit ut i sanden, som kanske aldrig ens fanns på riktigt. Självplågeri. Lägga sig underst. Jag måste ha en förkärlek för att lämna ut mig. Gav dig hela sanningen. "Jag är kär i dig". Vet knappt om det är sant. Jag vet bara att om det är någon jag vill ha nära nu så är det du. Samtidigt är det så jävla förnedrande att bli negligerad på det här sättet. Att vi först och främst skulle vara vänner är bara en stor lögn. Hur någon kan vara så varm och kall på samma gång kommer jag nog aldrig förstå. Vet bara att jag kommer få svårare och svårare att lita på omtanke när den faller bort så jävla lätt hela tiden.
Release me.
Jag kanske var ett substitut.
Kanske var du också bara någon.
Det finns så många om i mitt huvud.
Som om hoppet aldrig sinar.
Du är det bästa som kan hända mig
och samtidigt så jävla fel.
Jag har sagt ord som kommit fram.
Förstår inte att jag fortfarande väntar.
Väntar på ett svar som aldrig kommer.
Ett svar jag redan vet.
Mykonos.
Fyfan vad feta MILK är! Är så himla glad och stolt för trions skull. WOoh.
Idag är jag hemma och sjuk. Zedenius kommer över efter skolan och fikar. Ikväll ska jag se Lykke Li med pappa. FETT. Drömmer om att dela en lägenhet med Hedvig på typ Söder eller Kungsholmen. Åhåh. Nu ska jag duscha. Tjaaa
Idag är jag hemma och sjuk. Zedenius kommer över efter skolan och fikar. Ikväll ska jag se Lykke Li med pappa. FETT. Drömmer om att dela en lägenhet med Hedvig på typ Söder eller Kungsholmen. Åhåh. Nu ska jag duscha. Tjaaa
Så mycket bättre.
En första natt i din säng. Dagen efter tog du mina händer inför främlingar. Jag tog dem tillbaka. En andra natt i min säng. Jag såg dig växa i takt med dina ord i natten. Din blick blev ärlig när du vågade hålla kvar. Jag skalade av lager och fann dig. I flera nätter viskade du två ord. Jag blev obekväm och vred mig bort fast jag kanske helst velat låta dig ha mig närmre. I dagar och nätter. Du sa allt jag behövde höra, ändå gav jag mig aldrig helt hän. Vågade aldrig känna dina händer och läppar på riktigt. Nu försöker jag minnas hur det var när du ville ha mig nära. Men jag tvivlar mer och mer på om allt inte bara var en lögn.
Silvia.
Äntligen är jag hemma efter en heldag på jobbet. Är så fruktansvärt förkyld så ska göra kvällsmackor, te och bädda ner mig i sängen. Annars känner jag mig mest sunkig och hängig med rinnande näsa, tungt huvud och en fet utväxt som måstemåste fixas typ i veckan. Jag hatar att jag blir så sällskapssjuk och ynklig när jag är sjuk. Vill bara att någon ska ligga bredvid mig. Finnas. En närvaro. Jaja, jag har insett att jag vill ha det som det är. Det ska inte förändras på ett tag. Kanske kommer Anna förbi ikväll och pratar. Åh. Har saknat henne. Så mycket som hänt det här lovet. Känns som betydligt längre än en vecka. Äh har faktiskt inget att skriva om, det kanske märks...
Haze.
Langar en bild på Minda och CF från i onsdags på NU! som jag hittade i mobilen. FEEEST.
Och en bild på Hedvig och våran fina lilla lördagsmiddag vi hade nyss. Myyyyys.
Jag ska fånga en ängel.
Jag blir alltid så jävla överhype efter ett breakdown. Blir ännu mer tacksam, lycklig, känner mer livslust, inspiration och alla bra känslor. Och kanske inte helt utan dåliga känslor också, men en förlust har i min värld med tiden vinklats till att bli en nystart, en insikt, en lärdom. Alla relationer kan lära en något. Vissa stannar upp. Sån är jag. Analyserar. Drar ur varenda insikt och lärdom ur varje erfarenhet och vill hela tiden få nya bitar till livets pussel. Andra flyr. Tar sig an nya saker, nya projekt ständigt. Funderar kanske sällan över varför och hur. Njuter av livets goda, stöter bort sorgen och eftertänksamheten. Jag tror att man vinner större lycka om man tar hand om sina svarta sidor och känslor. Man blir starkare. I längden. Man måste satsa för att kunna vinna. Och visst går det säkert att leva ett bra liv och må bra utan att stanna upp. Men jag tror att det kommer ikapp en så småningom. Och när man väl tar i det, vågar, så inser man att sorg kan vara något positivt.
Kom i min fantasi.
Oh, vilken härlig da'.
Godmorgon. Är svintrött efter en omtumlande gårdag. Ska jobba snart och ser tills dess på barnprogram och dricker kaffe. Igår hade jag och Hedvig ett stort prat om livet och alla dess nyanser. Därefter tog jag en öl med Zedenius och pratade om liknande saker. Gamla kärlekar, syskonplaceringar, människor. Jag omges av så fina själar. Min lillebror fick mig att smälta när han, som nu fyra år gammal ska bli självständig och stor, sträckte sina armar emot mig för att bli buren, höll armarna om min hals och sa tre så ärligt vackra ord, "jag älskar dig". Och Hedvig som jag delar en nästintill helig vänskap med, en som jag aldrig tvivlar på. Och Anna som förstår precis och som vet exakt vad hon ska säga och göra när man behöver det. Och Zedenius som alltid är rar och söt och full av kloka, bra råd och tankar. Och så familjen. Och alla andra. Fan vad jag är tacksam.
Beautiful day.
Jag byggde upp en liten fantasi i mitt huvud. Förstärkte känslor som jag så ofta gör. Grävde ner mig i tankar och hittade tillslut på en egen sanning. Visst fanns det en grund i allt jag kände, visst känner jag nog ännu nåt. Men när du raserade min dröm, insåg jag att jag inte hunnit bygga den så hög än. Efter ett hav på mina kinder står jag nu på fötter igen och ser livet i ett starkare ljus än i början av veckan. Jag skapar mina egna prövningar. Manar mig själv till att plågas för att sedan kunna växa. Ju fler prövningar man går igenom, ju fler sanningar man blir medveten om, ju fler svek man drabbas av, desto mindre rädd blir man att falla. Och när man slutar vara rädd, slutar oroa sig för framtida knivar, lever man på riktigt i nuet. För varje kant jag slagit i har jag njutit mer av nästa ömma vind. Livet blir starkare när det blir skört. Liksom jag.
Raderade min Facebook för att radikalt komma bort från ytliga fasoner ett tag. Jag som har lätt att bygga upp egna världar, behöver inte ytterligare en att leva i.
Raderade min Facebook för att radikalt komma bort från ytliga fasoner ett tag. Jag som har lätt att bygga upp egna världar, behöver inte ytterligare en att leva i.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Sitter och lyssnar på "Nu kan du få mig så lätt". För många gånger har jag gått sönder till ljudet av uppgiven, uppriven kärlek. Jag har som en klump i halsen, fast i hjärtat. När det värker på ett gnagande sätt, som en oro, en rastlöshet. För första gången känner jag att varenda ord i den där låten är mitt. Jag hade en naiv tanke om att olycklig kärlek aldrig mer skulle nå mig. Du är så jävla tyst och jag vågar inte ens öppna munnen. Om jag rör mig nu så faller jag bort. Vill aldrig mer känna något för dig. Se hur du inte vill ta i mig, och veta precis hur det känns när du gör det. Jag hatar den här kylan. Känner den allt för väl. Hade lovat mig själv att aldrig mer ge mig till någon som stöter mig i sina kanter. Och jag har inte gett mig till dig. Mitt hjärta har gett bort sig självt.
Can you feel the love tonight.
Vaknade upp bredvid en mysig liten Elton. Vi åt frukost och såg på Toy Story innan jag lämnade honom på dagis. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och funderar i vanlig ordning. Är tudelad just för tillfället. Vill stanna samtidigt som jag vill gå. Är nöjd och samtidigt less. Letar känslor. Läste igår i en tidning att känslor alltid är desamma, de förändras bara, känns olika, beroende på tiden. Hur man behandlar och hanterar dem olika beroende på var man är i livet. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mina många känslor. De är bekanta men ändå så främmande. Jaja. Blir jag bara frisk från denna feta förkylning känns nog kroppen och känslorna däri med ens lite klarare.
Baby I'm a fool.
Jag tror att jag börjar bli kär. Kär. Olyckligt kär.
Om så är fallet är jag en komplett idiot.
Fast när vet man egentligen?
När det känns i hela kroppen, hela tiden?
Om jag håller på att bli kär i dig är jag bara dum.
Vill inte ge mitt hjärta till någon än. Inte till dig.
Jag vill vara själv. Ha mitt röda för mig själv.
Snälla kärlekskänsla bara försvinn.
Jag hade hållit andan, kämpat emot, vänt kinden till.
Så släppte jag taget. I tio sekunder raserade jag.
I shot my man.
Jag sitter och googlar märkliga ting. Bläddrar lite i min tidning och läser om "den attraktiva melankolin". Ljuslågorna dansar i mitt fönster. Gårdagen sitter kvar i väggarna och dagen idag känns kvav. Om en halvtimme eller så ska jag trä på mig min nya fina jacka, snöra skorna runt fötterna och traska ner till bussen. Mina bröder får liva upp mig med skratt och kramar i en lägenhet som förut var lika mycket min. Tankarna svävar bort, avdomnade och fumliga, liksom känslorna. Det är lätt att fastna i den där attraktiva melankolin i ett rum där tystnaden bedövar. Allt blir nog bättre med en nypa frisk luft.
You have killed me.
Jag orkar inte hålla käften längre.
Någon gång snart kommer jag gå sönder.
Kasta alla känslor i ditt ansikte. Skrika.
Och det värsta är, att du nog skulle vara likgiltig.
Se på mig. Sedan ge bort mig som ett gammalt plagg.
Jag hatar att jag vill ha dig ändå.
Jag hatar att du är överallt. I mig. Och med andra.
Jag hatar att du vänder upp och ner på allt,
och att det enda jag kan göra är att
hålla käften.
Cemeteries of London.
Jag har världens finaste mormor. Hon skämmer bort mig något så totalt. Badar mig i gåvor och kärlek och kloka råd. Hon kom över nu och fikade och granskade nöjt den helt fantastiskt vackra jackan jag fick igår. Med sig hade hon tidningar, smoothies och bullar. Så vi satt och pratade om fart och fläng och liv. Jag fick lyssna till viktiga ord. Ibland fascineras man av hur något så enkelt kan vara så briljant. Jag älskar henne innerligt, min fina mormor.
Lost.
En enda fet jävla röra är vad som omger oss nu. Vi sitter i vår lilla inskränkta bubbla och tycker synd om oss själva för att vi står i skiten, som vi och ingen annan skapat. Jag börjar undra om du ens är bra för mig. Blir mest arg på allt du gör, och allt du inte gör. Kanske var en dum idé att fastna i att tycka om dig, kunde väl bara inte låta bli. Det fina mitt i allt är att se vilka som håller, vilka som på riktigt visar omtanke. Och jag är inte fri från skuld. Jag rörde till det rejält för mig själv med dig. Men du rörde ju runt fast på annat håll. Jag börjar prata i gåtor jag själv inte förstår. Mitt huvud behöver paus.
Time's tight.
Wooho. Jag dör. Tre spelningar inplanerade nu i november. Fan va fett.
Dansa med vapen.
Men gud. Hit och dit och runt och runt. Du är överallt, jag får höra att du tar dig an det mesta. Och jag tvekar. Fast. Mest för att det visar på vad jag inte vill. Resten är upp till dig.
The way I feel inside.
Jag pratade om dig idag. När jag pratar om dig blir jag antingen arg eller så ler jag som om jag bär på en hemlighet. Försöker föreställa mig andra ögon och armar, de som finns inbäddade i mina drömmar, men du tycks göra dig saknad hur jag än vrider på det. Det som var självklart förut är nu frågan, och tvärtom. Jag tar oss långt i fantasin, så långt att jag nästan tappar bort mig. Egentligen blir nog allt mycket klarare om ett tag. När jag inte bara pratar om dig.
Satellit.
Idag har jag tillbringat dagen med min fina mor och mormor. Vi fikade och shoppade. Drack en helt fantastisk smoothie och fick med mig en jättesnygg tröja som jag trånat lite efter. Ska äta lite nybakat bröd från mormor nu och tvätta kläder. Jag funderar och funderar mest hela tiden och känner efter. Börjar ana åt vilket håll jag vill att det ska gå. Men man är aldrig själv i nåt sånt här så. Aja. Hörs senare vettja.
Nu kan du få mig så lätt.
Jag tror att jag vill mer.
Måste fundera, känna efter lite till.
Smaka på tanken och vänta.
Men jag vill mer och mer.
Nu när det säkert är försent. Som jag visste.
Jag är sjuk i huvudet.
Varför vill jag helt plötsligt mer?
It pays to belong.
Tjaaa. Wooho. Nu ska jag och Hedvig promenera till Slussen, och sedan ska jag åka ut till Anna och baka och fika och mysa. Solen skiner. Ikväll blir det Berns. Livet är fett. wohoho.
On & on.
Godmorrrgon. Här sitter jag nyvaken och rätt tillfreds. Hedvig är och handlar bröd och O'boy. Kylen är fylld med god mat. Jag och Hedvig myste hemma igår. Var hos mamma hela dagen innan det. Idag ska jag fika med Zedenius. Lovet har precis börjat. Jag mår rätt bra trots allt. Woohoooo.
