jess

Faan. Jag kan omöjligt sitta här och återigen vilja ha någon vars kärlek runnit ut i sanden, som kanske aldrig ens fanns på riktigt. Självplågeri. Lägga sig underst. Jag måste ha en förkärlek för att lämna ut mig. Gav dig hela sanningen. "Jag är kär i dig". Vet knappt om det är sant. Jag vet bara att om det är någon jag vill ha nära nu så är det du. Samtidigt är det så jävla förnedrande att bli negligerad på det här sättet. Att vi först och främst skulle vara vänner är bara en stor lögn. Hur någon kan vara så varm och kall på samma gång kommer jag nog aldrig förstå. Vet bara att jag kommer få svårare och svårare att lita på omtanke när den faller bort så jävla lätt hela tiden.