Silvia.

Äntligen är jag hemma efter en heldag på jobbet. Är så fruktansvärt förkyld så ska göra kvällsmackor, te och bädda ner mig i sängen. Annars känner jag mig mest sunkig och hängig med rinnande näsa, tungt huvud och en fet utväxt som måstemåste fixas typ i veckan. Jag hatar att jag blir så sällskapssjuk och ynklig när jag är sjuk. Vill bara att någon ska ligga bredvid mig. Finnas. En närvaro. Jaja, jag har insett att jag vill ha det som det är. Det ska inte förändras på ett tag. Kanske kommer Anna förbi ikväll och pratar. Åh. Har saknat henne. Så mycket som hänt det här lovet. Känns som betydligt längre än en vecka. Äh har faktiskt inget att skriva om, det kanske märks...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0