Så mycket bättre.
En första natt i din säng. Dagen efter tog du mina händer inför främlingar. Jag tog dem tillbaka. En andra natt i min säng. Jag såg dig växa i takt med dina ord i natten. Din blick blev ärlig när du vågade hålla kvar. Jag skalade av lager och fann dig. I flera nätter viskade du två ord. Jag blev obekväm och vred mig bort fast jag kanske helst velat låta dig ha mig närmre. I dagar och nätter. Du sa allt jag behövde höra, ändå gav jag mig aldrig helt hän. Vågade aldrig känna dina händer och läppar på riktigt. Nu försöker jag minnas hur det var när du ville ha mig nära. Men jag tvivlar mer och mer på om allt inte bara var en lögn.
Kommentarer
Trackback