Lost.

En enda fet jävla röra är vad som omger oss nu. Vi sitter i vår lilla inskränkta bubbla och tycker synd om oss själva för att vi står i skiten, som vi och ingen annan skapat. Jag börjar undra om du ens är bra för mig. Blir mest arg på allt du gör, och allt du inte gör. Kanske var en dum idé att fastna i att tycka om dig, kunde väl bara inte låta bli. Det fina mitt i allt är att se vilka som håller, vilka som på riktigt visar omtanke. Och jag är inte fri från skuld. Jag rörde till det rejält för mig själv med dig. Men du rörde ju runt fast på annat håll. Jag börjar prata i gåtor jag själv inte förstår. Mitt huvud behöver paus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0