jess

Slänger upp den andra dikten också, den jag skrev nu. Sedan ska jag begrunda livet och snön på balkongen. 

Det gnistrar i vattnet, likt strimmor.

Din iris är bara blå.

Kanske har det fallit ner i havet,

så blev en och en två.

Nu har det nog sjunkit till botten,

för i dina ögon speglas längre ingenting.

Fast vad vet jag egentligen,

din blick möter aldrig min.