Minnen av Aprilhimlen.

Den här låten blev min på ett tak i solen förra sommaren. Du var någonstans där jag inte visste. Lät de sista raderna skrika inom mig. Och jag var så kär i dig att det gjorde ont. Tyckte att den här låten var som vi hade varit i Februari. Ville ändra refrängen och lyssna igen. Och det fick jag. Men texten var densamma och Håkan sjöng lika falskt. Ärligt och eländigt. Men åh så fint. För det är sprickorna som gör det. Det är sprickorna som gjorde oss.



Det här har växt i mig
åh, så länge nu
regnmoln brukade jaga mig
och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
i aprilsolen
du är den sortens flicka jag gillar
för du är tom och jag är tom

Och egentligen älskar du inte mig
och egentligen är det okej med mig
för jag älskar ingen alls
sånt där är slöseri med tid
men då slösar vi bort våra liv
(och jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
en kyss innan du går
en kyss att bygga en dröm på

Och egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…

Och jag var ingen.
Och om vi ses igen
låtsas inte som om du var en vän
för jag hade ingen alls
när du var populär och överallt.
Och jag var ingen
du var aprilhimlen.

Som jag minns den.
Som jag minns dig.



Atombomb.

Vad sägs om kortkort? Typ såhär. Kommentar obligatorisk. He he.

Shine on.

Snygg Kirsten Dunst.

Kokomo.

Här sitter jag en tidig måndagsmorgon. Åh, vilken perfekt titel! "En tidig måndagsmorgon". Definitivt dansband. Yay.

Ska inte till skolan förrän till lunch. Försov mig och kände att en sjukanmälan (som faktiskt är halvt berättigad) satt bra nu på förmiddagen. Dock ska jag och Astababy sitta och mysa med kaffe utanför cafét idag. Och likaså ska jag och Sara göra.

Morgondagen bjuder också på härligheter. Då ska jag, efter att ha avklarat matteprovet som hängt som ett svart moln över mig de senaste veckorna, fika och se på "Män som hatar kvinnor" med Sara. Halva priset for life. På onsdag är det studiedag. Dubbelyay.

Aja, nu ska jag ta och dricka lite kaffe och se lite på nyheterna. Fewtt intellektuell liksom.

Love and misery.

Wooh. Känner mig lite bättre idag. Köpte världens finaste "Scooby-doo-Daphne-lila" linne idag och kanske var det den rätta medicinen. Om inte, kommer Paris om exakt en vecka göra mig gott. Jag och Anno en dag i Montmartre. ÅH.

Innan dess ska jag dock hinna boka tågbilejtter till PnL med Asta och SchEeeelin. Och köpa en massa engångkameror och sola mig lite fräsch. Busy busy. Tema-stress denna vecka också. Morgondagen bjuder på rollspel och en massaaaa plugg inför tisdagens matteprov. Puuuh.

Wish you were here.

Jag hostar tårar. Jag hostar fan snart ut min själ. Jag hostar mig hopplös. Jag hostar mig sömnlös. Jag hostar mig arg. Jag hostar ensamheten till mig. Jag hatar denna jävla hosta.

Black sheep boy.

                                                Är lite besatt av dessa snyggon.

All by myself.

Jag är sjuuuuuk. Förfärligt sjuk. Har världens förkylning, värsta hostan och högst troligt också feber. Så jag sitter här och äter vaniljglass med varma hallon och gråter över Laila Bagges känslofyllda dans till "All by myself". Så fint. Och Magnus är fin han med. Ja, denna kväll får jag nöja mig med Let's Dance och att måla vackert i min nya almanacka. Mormor köpte den åt mig, ihop med en massa annat behövligt. Spoiling barnbarn for life. Fick också veta av hennes hudläkare att mina händer lider av Rayma/onds fenomen - där har ni alla förklaringen till blåa händer med oranga partylights. Yay.

Bittersweet symphony.

Nu sitter jag här efter en otroligt skön dag. Tränade till slut och bar mig sedan iväg hem till Anna där Sara också var. Vi åt mumsig tomatsoppa och gott bröd. Så gick vi till Södra och såg världens bästa (på riktigt den bästa jag sett) teateruppvisning. Alla var helt grymt duktiga och allt var verkligen perfekt. Så fint! Lite brunare har jag också hunnit bli nu på kvällskvisten. Solarium FTW. Men nu blir det till att plugga. Efter lite godis och tv. Puss.

Your bruise.

Woho. Studiedag is the word. Igår var jag ute med lite girls från klassen, trevligt men var trött så drog hem rätt så snart. Idag har jag bara degat och saknat min almanacka som är på vift. Läskigt hur halva livet faller samman med en almanacka. Nu har jag ingen aning om vilka tider jag skulle träffa vilka, eller vilka deadlines jag har eller vad jag behöver plugga. Panik. Big time. Skulle behöva träna idag, men orkar verkligen inte pallra mig iväg till gymmet. Får se om det blir av eller inte. Annars blir det imorgon efter skolan. Sola ska jag hur som helst göra ikväll. Och gå och se teater-ettans pjäs. 

Igår vad förresten en väldigt konstig dag. En tjej i trean hade tagit sitt liv och hela skolan var, såklart, omskakad och nedstämd. Stämningen var så tryckt och tung att de flesta av oss faktiskt inte orkade vara kvar utan gick hem. Men det först efter ett prat med Hans och klassen. Om livet och döden och vad som faktiskt betyder något, vad som är värdefullt. Man fick lite perspektiv på saker och ting men det är så hemskt att det måste hända något så tragiskt för att folk ska reagera. För att folk ska inse. Vill inte skriva för mycket, då jag faktiskt inte vet exakt vad jag vill säga och för att det för många kan vara provocerande. Men jag skriver som anna - "stanna upp och tänk på vad som är bra just nu".

Baby let me follow you down.

Idag har jag unnat mig lite fix av naglarna och elva minuter fakesol. Jag har dock inte förtjänat denna lyx då jag inte lyckats ta mig i kragen och plugga denna dag. Hoppas det är varmt imorgon.

Stay the night.

Lindsay Lohan looking good.

Precis som Romeo.

Ibland glömmer jag att du också är dödlig. Att alla ni är det. Att smärta existerar i alla världar. Jag filtrerar bara för dåligt. Gråter öppet när stenarna slår emot mig. Och glömmer bort att också du gråter. Vet det du så stolt visar mig. Är förblindad det du så misstroget gömmer. För det är först nu när jag är befriad från stenar och smärta som jag på riktigt ser. Det är nu jag ser att du också brister ibland.


Warwick Avenue.

Jag har designat ett linne. Tog tråd och nål och gjorde en egen prägel på en tygbit jag köpt från tradera. Lite estetiskt sådär. Cooola grejjer liksom.


Dumpa mig.

Jag somnade sju igår. Vaknade upp i en dimma. Trött trots otaliga timmars lugn. Fortfarande lite i extas över en vårdag.

Here comes the sun.

Nice stuff.

åh jag vill ha såna stora fina glasses.

Sway.

Nyligen hemkommen. Konstig fredag. Skön men blurrig liksom. Värvade en ny bandmate idag också. Oscar på lead guitar. Grymt-grymt!

Ikväll blir det nog bara chilledill med tv och plugg. Lagom roligt med plugg på en fredag, men är man i behov av det så är man.

Imorgon ska jag till Anno och hänga out med tjejorna och på söndag blir det den efterlängtade våffel- och semelfikan! Ska ta och rensa garderoben också och se om jag har något att ta med till klädauktionen då. Själv ska jag spara på pengarna så jag kan shoppa loss i Paris. Bara 15/16 dagar kvar nu! Oh ce que je me nostalgie!(?)

Sparks.

Sitter med en toning i håret. Färgar nu den så länge plågande utväxten. Mörkt blir det, men behåller de någorlunda uppljusade topparna. Trött är jag dessutom. Och klippt i min zebra-tröja har jag också gjort. Pimp my Jeszsii, höhö.

Back to black.

Front row.

Schnyyyyggt! Gillar inte t-shirtar med tryck, men den här var fin ju.
http://bbook.se/shop/

Gravity.

Du är så jävla cool. Hjälp. Jag vill andas dig. Om inte hellre vara dig. Du är to die for. Så jävla cool.


Blått öga, svarta tankar.

Jag fått en grej på hjärnan. Något som etsat sig fast och som gnager och gnager. Äter upp mina tankar. Du vet inte om det, men du sa till mig att jag har blundat i hela mitt liv. Jag förstod det när du kom. Och kanske är det så att "ignorance is bliss". Kanske ska jag fortsätta blunda? Eller så ser jag med mina nya ögon, dem du gav mig den där gången.


Big time sensuality.

Jag kan inte ljusa upp mitt hår. Det går av då. Skit också. Funderar på att klippa av allt. Börja om från början. Aja.

Idag tog jag och Anna en kall men fin liten vårpromenix till Waynes och köpte Apple Crush. Mm vad den kommer ta mig på nostalgitripper i framtiden. Vi satt sedan ute i solen och lekte livet. Och livet lekte tillbaka.

Det är nästan äckligt bra nu. Har aldrig känt mig såhär här överentusiastisk och onaturligt positiv. Det är som Anna sa - "man bara väntar på att något ska hända". Förstår inte hur lycka kan vara så total. Och utan förälskelsens berusning. Utan någon annans vägledning. Att finna lyckan oberoende. Utan dig.

Och nu ser jag hur det läker. På riktigt denna gång. Allting läker och stärks. Som en muskels återhämtning efter träning. Revansch. Jag läker och min lycka är total.

Gubben Noak.

Idag såg vi snödroppar i rabatten. Och solen kom och till och med värmde. Munspelet åkte såklart också fram. För vad gör man inte för vårens skull. (Fan ta prov på feminismen imorgon. No offense.)


Forever young.

Ashley is hot.
Vackra varelse.
Jag drömmer om fräknar och jordgubbsblont hår. Och nu vet jag varför vi gick isär. Äntligen har mina fötter fått liv. Inte paralyserad, inte lämnad. Jag är på väg. Det säger våfflorna med smak av sommar igen och musiken som blivit bara min. En ny längtan fyller nu det röda i mig. Men våren är ung och smärtan avlägsen. Och än finns tid att drömma om mer. Än finns tid att fortsätta gå.

Flyktsoda.

Jag har slutat stänga av. Slutat se bort, gömma öronen, vända huvudet, filtrera ljud. Jag gillar sjukhuslampans starka ljus, att se verkligheten. Vackert. Misär, lycka. Allting totalt. Hela vägen. Utan nät och skyddsglasögon. Det är på riktigt. Så äkta. Livet är naket. Och det är vackert även utan stödstrumpa. Utan halkskydd och foundation. Livet skrattar när du tillåter det att bara vara.


deep shit.

Take on me.

Take on me är bäst. Glädjespridare gånger tusen yao.


Pigs on the wing.

Dagar som dessa är bäst. Tre timmars skola, tre timmars fika på Louie Louie, fynda vårig kjol och gympa ut lite energi. LIVET LEKER. Jag tycker så mycket om alla fina människor som jag har omkring mig. Största bingon är dessutom att några härliga estetare blivit allt mer vanliga i gänget. Det luktade vår idag också. Och jag frös inte. Oh, pure fucking joy.

I shot the sheriff.

Cooling.

Shit, vad fashion. Ibland saknar jag plattång-missbruk. Det är ju fan lite säxy.

Candy kane.

Fett schnygg.

En gång i tiden hade jag ljust hår och rosa läppar.
Jag tror jag är lite kär, fast jag har inte bestämt mig för i vem.
Imorgon ska jag få uppleva lite av den vardagslycka jag lever för.
Min blogg har blivit lite djup och svår på äldre dar. Enjoy.

From the ritz to the rubble.

Anna är en rolig människa. Hon är min favorit att partaja med. Vi kan få en vinterkväll att bli sommar och det är bra. Ibland får hon dock idéer att sätta mig i svåra situationer. Men när det är över är jag tacksam att hon gjort som hon gjort. Och Anna är en "good friend", som en viss random snubbe uttryckte det, och hon räcker gärna ut en hjälpande hand. Hon vet dessutom hur man lägger in ett gott ord för någon. Fina kläder har hon och fastän vi bor på Söder ska vi bli snobbar. Första gången jag såg Anna i skolan tyckte jag att hon var dryg. Det tycker jag inte nu. HIHI, ANNNNNNNO ÄR EN FIN_NÖRD_92!

Black Sunday afternoon.

Nu är hela min värld upp och ner. Jag vet inte om jag vill vända tillbaka den. För den är vacker såhär också. Lite annorlunda och kanske lite svår. Men det är väl vackert? Och jag har den märkligaste känslan. Att vara den lyckligaste och deppigaste människan på samma gång. Att helt plötsligt inte känna sig själv. Det är som att två världar möts i mig. Jag har himlen och helvetet i min själ. Har hela mitt liv varit en lögn? Har jag precis insett sanningen i det som jag förnekat? Eller har jag bara blivit en fucked up hormondränkt jävla tonåring? Fuck livsfrågor och hitta sig själv-tjaffs. Vem fan är jag? Blankt. Hur vänjer man sig vid faktumet att man blivit någon annan?

Linger with pleasure.

Jag har hamnat i social koma. Ibland fuckar min förmåga att vara social. Som nu. Helgen var fin, men den tog slut för fort. Lite till? Jag har fått en funderare som jag nog kommer keepa ett tag. Tänk om allt inte är som det är. Det vore ändå ganska fint. Svammel svammel. Du är fin.

Dalarna.

Igår skrev jag en ny låt. Nu är den klar och den är faktiskt riktigt bra. Lite mer drag i den här också till skillnad från alla andra jag skrivit. Hur som helst innebär det rep snart igen så vi kan börja fila lite på idéer om hur vi ska spela den. OH, pepp-pepp-pepp! Förresten tror jag att låtskriveri nog är min greeeejj, hehe, tycker det är så jäkla kul och det mesta har ju faktiskt blivit bra. Så jädra näjs. So long for now, XOXO.

The sound of silence.

Uselt bloggande på senare dagar, eller har väl kanske missat att skriva denna vecka, så så farligt är det inte. Var precis och tränade med Anno, som hon kommit att kallas - trevligt värre!

Igår var en mysig dag som började med en lång brunch hemma hos mig med Heddy, därefter kom Elin och Anno och senare också Zeddan, fast då hade redan Elin och Heddy dragit så jag (Jess) and the Annas smårepade lite och denna gång blev det riktigt bra! Bas, piano, gitarr och sång. Dock ska Anno lära sig kontrabas vilket kommer bli sjukt coolt. Jag kanske ska satsa på slide guitar istället, så himla nice. Men men, just nu är det bra att vi överhuvudtaget kan få det att låta någorlunda bra! Och Jess and the Annas ska lätt bli vårt bandnamn. Awesome. På kvällen var jag och Anno på 60 och fikade. Lovely.

It's true.

When a heart falls sick and when time is its only saviour
the fever might just pass on its hopelessness to the remedy.
To love someone who’s hiding behind another can be like loving a ghost.
You will come to doubt your own truth.
And how a heart can possess both the sun and callousness
,
how you can make such an impossibility become,
I’ll never find atonement, I’ll always despise.


Very loud.

Den där jäkla låten vill inte bli analyserad. Blä. Att Beck är på gör ju inte saken bättre - då kan jag definitivt inte plugga. Insåg precis varför allt är bra som det är, man ska nog inte försöka mer än vad som är menat.

Play dead.

Om jag minns rätt ska en viss person ringa mig när vi är 35 år gamla. Det kommer förmodligen inte hända. Och egentligen skulle vi ju passa bäst ihop när vi är i 20-årsåldern. Jag tror vi träffades i fel tid av livet, för det kunde ha blivit så mycket bättre om vi vore äldre.

Dagar i Arkadien.

Har legat hela morgonen och tittat på Hannibal med mor och bror. Jag kan fan inte låta bli att gilla Hannibal Lecter. Tycker det är sjukt bra att kunna göra en film där man faktiskt sympatiserar med the bad guy.

Och ingen pluggro får jag. Vill helst dra iväg och träna och få utlopp för lite överflödig energi, samtidigt som jag inte kommer kunna njuta av det helt utan att känna mig stressad över just idrottsläxan som måste vara klar ikväll. Men nu blir det till att analysera. Puss!

Time.

Uppe sent igen. Kom nyligen hem från bio med lite södramänniskor varav några var nya bekantskaper. Efter bion drog vi till Café 60 och satt och hade det trevligt till stängning. Skön lördag liksom. Annars har helgen varit slö. Eller kanske mer mysig. Imorgon blir det dock råplugg - idrott och musik. Ska möta upp Heddy och fixa en ordentlig analys av låten och idrottsuppgiften har jag inte ens börjat på. Matten får jag väl ta på måndag då. Och så ska man hinna träna. Shiiiit assååw, tight schema liksom. Busy woman. He he.

Har missat hela tema-introt också så det blir till att ligga i nu i veckan. Helgen därpå, nästa helg alltså, bär det av ut till Ekerö för gratisspelning. Parken kommer! Galet pepp. Är otroligt pepp på det mesta just nu. Pepp på Paris. Pepp på Peace and Love. Det kommer blir så grymt. Saker och ting börjar äntligen hända. Kanske borde sluta upp med att whina hela tiden. Men som sagt, ta mig med en nypa salt. Men nu ska jag försöka slumra in och få åtminstone några timmars sömn. Btw, Pink Floyd äääger om ni missat det. Fått en nyfunnen Pink Floyd-bekantskap denna kväll och ännu en gång påmints om deras storhet. Awesome liksom.

Lay lady lay.

Nu ska jag göra min musikläxa - analysera en låt. Hedvig tar musiken och jag ska analysera texten till Dylans "Lay lady lay". Återkommer med analysen. Klickar ni på play-knappen på nallebjörnen här på bloggen så är det första låten som spelas.

London's calling.

Jag har legat hela morgonen och läst i boken "Någon sorts extas" och nu är den utläst. Herregud. Jag är helt betagen. På vilket sätt vet jag inte riktigt än.

Boken handlar om några ungas glamourösa storstadliv i början på åttiotalet, men kanske framför allt om kärlek och kanske är det just detta som berör mest. Livet de lever lockar som bara den, men sättet författaren skildrar kärlek är något speciellt. Ofta skildras det som så fint och bekymmerslöst, och stundtals är det också så i denna bok - precis som kärlek också kan vara - men skildringen belyser kärleken i ett mer naket, nästan obehagligt ljus. Jag kände nästintill avsmak, och gör det ännu.

Att kärlek skulle vara något man ständigt är på jakt efter, en jakt som egentligen bara är flyktig och ämnad att sluta i misär och om inte i två sårade hjärtan, så åtminstone ett. Varpå jakten börjar om igen, och igen, och igen. Detta ocharmiga, men också ärliga sätt att se på kärlek gjorde mig otroligt nedstämd. Det är ju så här det är.
 
Kanske var denna sanning något jag kunde stått över denna gråa lördagsmorgon.

Suspicious minds.

Elvis Presley och hans Priscilla Presley.

Take no heroes.

Det är bara stolthet. Stolthet som gör att det blir såhär. Du är för jävla stolt. Eller kanske bara less. Eller så kanske du helt enkelt inte bryr dig. Men jag tror inte att det är så. Jag tror att du bryr dig. Du är bara för stolt för att visa det. Men ibland är det faktiskt starkare att göra något som kanske är mindre gynnsamt för stoltheten...

Wish you were here.

Juste. En annan sak. Läste igenom lite grejor och tyckte att den här dikten jag skrev för några (eller kanske flera) veckor sedan var värd en extra view. Woho, enjoy.

When our heads speak
our hearts are silenced.
And since it's time to be brave
your eyes seeks shelter in your hands.
No longer any pain to see.

And we have come to being strangers.
But my hands are weak so I'll turn my head.
Just hiding from that desperate widow.
'Cause why ache on an easy day?
When our heads can speak
and hearts be silenced.

Delivery.

Hola hola! Idag har varit en fin dag. Mycket fin. Kärt återseende av kära klasskamrater - ni gör mig verkligen glad, babes. Åt sushi till lunch med Hedvig, Elin, Anna och Astrid. Trevligt värre. Inhandlade dessutom ett billigt linne på Monki och ett fint linne på H&M (slänger kanske in bilder om någon dag) under håltimmen. Tänka sig, när man går TEMA får man både håltimmar i slutet och i början av varje tema, inte illa alltså.

Småsnackade lite med rara människor efter skolans slut innan jag drog till gymmet. Sprang(?) på crosstrainern i en timma och tränade styrka i 35 minuter. Nöjd! Därefter hämtade jag ut lite paket - den röda koftan och den beiga klänningen och ja... det är ju en chansning det här med att köpa kläder på Internet. Koftan dög, klänningen åker antingen in på Tradera igen eller in i den massiva högen "syprojekt" som ännu inte fått smakas av min fina symaskin.

Har förresten börjat uppskatta att sitta hemma och se på tv med min kära familj, eller ja, tonåringen till bror har blivit familjens nya uterännare, så ikväll var vi en kort. Kan konstatera att "Så ska det låta" är det bästa programmet ever. Ihop med "Skavlan". Och så är det med det. (I alla fall ikväll.)

Your lovers nerve.

Shit, jag har aldrig varit så här bra på att uppdatera. Nästan pinsamt bra. Här är i alla fall leopard-pälsjackan jag snackade om. Självklart är det fuskpäls. Hihi. Vill dessutom buda på tröjan nedanför, men den är ganska dyr. Hm... har lite tid kvar att fundera.

Djuriskt.

Snygg, snygg, snygg!

La la la.

Kan inte logga in på Fronter = kan inte göra idrottsläxan. Fan. Får fixa det. Imorgon ska vi bada med klassen. Ganska jättesäker på att jag hoppar det. Jag är ju faktiskt sjuk, hehe...

Sitter ännu en gång med en än mer välbehövd inpackning i håret och hoppas på att det ska hjälpa mig ifrån en rejäl klippning. Slitet är det. Dumt det där med hemmablekning och blondspray och skit. Syns typ ingen skillnad heller. Ovärt.

Hittade en gammal (ganska suddig) bild på mig som ljushårig och med en jädra snygg uppsättning, se nedan. (Jävla tjat om mitt hår på sistone) Vill ha tillbaka det. Men men, what to do... Men det var väl allt för nu. OVER AND OUT.

Snyggt hår.




Sheep.

Världens bästa band.

Poles apart.

Efter en lång stunds nattänkande igår och allmänt dösittande, satte jag på älsklingarna Pink Floyd på datorn vars skärm jag stängde av, och lade mig i sängen. Somnade efter en stunds ännu mera tänkande, haha. Tänkte först skriva om allt mitt tänkande här, men insåg sedan att jag i längden nog inte vill ge ut mig själv så mycket. Speciellt när jag inte ens vet vilka ni är som läser detta. Men men, tycker ändå jag är ganska duktig på att vara känslomässig här i bloggen, hehe. Måste bara påminna alla om att jag ofta överdriver, så ta allt med en nypa salt, så blir resten bra!

Förresten såg jag någon intervju på youtube igår med Kenza och hon på The Voice vars namn jag inte minns för tillfället. De snackade om det där med att dela med sig av sitt känsloliv (främst det lite jobbigare och "sämre"). Kom då på mig själv med att jag kanske är för öppen i bloggen. Det är så lätt när man skriver att man får med allt sånt, och ännu lättare är det just för att man inte ser läsarna framför sig - man vet inte vilka det är. Hade jag vetat precis vilka det var som läste, kanske jag skulle hoppa över en och annan känslosvallande rad. Men jag kanske bör göra det ändå. Eller är det det som gör att man vill läsa? Hmm...

Pills.

Usch. Mitt hår är förstört. Vet inte vad som hände, men blonderingsförsöket jag gjorde ikväll bokstavligen fuckade upp det. Åh, vill bort härifrån. Alltså inte på grund av håret, haha. Är bara så trött på att allt är precis likadant hela tiden. Det händer ingenting. Pause-läge... Igen. Längtar som en galning till Paris-resan. Det kommer bli grymt. Ännu bättre är det att Anna ska dit samtidigt och att vi förhoppningsvis kommer hooka en dag. Shit vad kul! Anna och jag i Paris. L-o-v-e-l-y. Funderar förresten på att buda på en leopard-pälsjacka. Låter bra va?

Hade planerat att gå till skolan imorgon, men känner mig fortfarande slö och lagom sjuk så blir nog comeback på fredag istället. Borde sova nu egentligen. Vänt upp och ner på dygnsrytmen. Men, Frankly, my dear, I don't give a damn.

Soma.

Hej. Ännu en dag hemma i stugan. Att vara sjuk är otroligt långtråkigt i längden, samtidigt som jag njuter enormt av att göra ingenting. Saknar i för sig klassen litegrann. Och att träna! Tror jag ska ta en sväng till gymmet imorgon och träna lite kondition. Styrkan får vänta tills jag känner mig helt frisk.

Ska hälla i lite mer blondspray ikväll också, mamma köpte en ny då den förra tog slut. Måste gå till en frisör och fixa det ordentligt sedan när lönen kommer i slutet av mars. Tror inte jag kan gå från mörkbrunt hår till blont med endast lite blondspray. No-no. Men nu blir det tv:n igen, puss.

Fix you.

Vacka Gwyneth Paltrow och fina Chris Martin.

Misty mountains.

Hallå! Eller snarare "god morgon" för min del. Vaknade för en timme sedan, klockan 18.00, och sjuk är jag fortfarande. Väckte mamma i natt vid tre med mitt hostande och kunde själv inte sova på grund av det. Och ingen nytta gör jag. Bara sover och hostar. Har i för sig inget direkt att plugga på, förutom mattetalen som fortfarande väntar.

Har börjat göra listor igen. Låg uppe hela natten och gjorde massor. För er som inte vet är beroende av att göra listor. Listor på i stort sett allt. Listor på allt jag vill göra i sommar, på alla grejer jag vill köpa, på mål jag vill uppnå, på ställen jag vill ha varit på osv. Har haft ett uppehåll, men i takt med att mitt shoppingbegär och min planerarådra har kommit tillbaka, har också listberoendet det.

Här har ni en lista innehållandes en maaaaaaaaaaaaaaassa längtan. PPÖZZ.

"Göra i sommar:
  • Peace&Love-festivalen.
  • Coldplay + Köpenhamn.
  • Fylla år + party med Anna.
  • Vara på landet (sola + bada).
  • Emmaboda-festivalen.
  • Linköping, hälsa på farfar.
  • Utomhusbio i Tanto (aldrig varit på det).
  • Danmark, fira bröllopsdag och dop med släkten.
  • Cykla en massa på den fina cykel jag ska köpa.
  • Kanske åka till Malmö och hälsa på farbror."

Kickstart my heart.

Det är galet. Galet, galet, galet.
Mina fina the Kooks och Mötley Crue kommer till Peace & Love i sommar. Har i för sig vetat det ett tag, men inte riktigt insett hur stort det kommer vara att se dem. Lyssnar, eller snarare lyssnade, galet mycket på Kooks förut och blev helt förälskad i Mötley efter att ha läst världens bästa bok "The Dirt". Men så svider det till lite, känns lite fel liksom. För den person som jag borde uppleva det stora ögonblicket med, är den där han som jag, kanske otippat nog, förknippar med båda dessa band och som jag inte träffar längre. Det känns liksom lite fel.

Jag kan inte gå och se Mötley, eller Pink Floyd heller för den delen, utan att han som fick mig att upptäcka dem är med. Det är som att få en biobiljett i present och inte gå med den som gav den, eller som att inte låta den som berättar allt för dig först av alla vara den första som du berättar för. Det är som tysta löften man avger. Nu är det du och jag i det här och så är det. Det finns inte utan varken dig eller mig. Vi får det här att vara, att finnas, att existera. Pink Floyd låter liksom inte likadant längre, nu är det bara jag kvar. Jag och Pink Floyd. Halva grejen är borta. Och Mötley kommer nog inte vara lika bra utan den där rockern jag upptäckte dem med. Men vafan.
Kooks + Mötley + Jessi = PAAAAAAAAAARTY!

Stjärna som är din.

KÄR.
jag är kär i den här kameran.
jag ska ha den här kameran.
tror att jag köper den imorrn.
för jag är kär i den här kameran.


GE MIG!



Nu kan du få mig så lätt.

Åh, när jag såg den här bilden fick jag världens craving för sommar. Kom, kom, KOM!

Sommar, ljushårig och blommigt.

Caroline's a victim.

Första skoldagen och jag sitter här hemma och hostar ihjäl mig. Ska snart till vårdcentralen och fixa en ordentlig hostmedicin. Kunde inte sova inatt. Vet inte om det var hostan eller tankarna som flög runt i huvet som var anledningen. Sov gjorde jag hur som helst inte.

Har förresten lyckats buda hem både den röda koftan och den beiga klänningen. Nu är det bara jacka kvar. Koftan gick för 65kr och klänningen för 135kr. Jackan är än så länge billigare än båda. Det dyra är egentligen frakten - den kostar oftast mer än själva plagget. Men men, något måste man väl betala för. Nedan har ni bilder på min underbaring till bror. PUSS.

Min världens finaste lillebror Elton.

Dogs.

Sitter här med en välbehövd inpackning i håret och panikar inför matten som jag ännu inte ägnat en endaste minut. Shoppar loss på Tradera dessutom. Länge sedan nu. I like. Budat på plaggen nedan.

Snart börjar Beck också. Älskar det. Så hemtrevligt på nått vis. Blir liksom avslappnad av att se på det. Hade nästan glömt bort hur bra Pink Floyd är förresten. Det är galet. Genialiskt. Perfekt liksom. Ska ta och fixa lite Bo Kaspers Orkester också. Bra shit det med. Imorgon är det skola också. Pepp? Nja. PUSSSSSSS!


Röd cardigan, beige klänning och svart skinnjacka.

RSS 2.0