Minnen av Aprilhimlen.
Den här låten blev min på ett tak i solen förra sommaren. Du var någonstans där jag inte visste. Lät de sista raderna skrika inom mig. Och jag var så kär i dig att det gjorde ont. Tyckte att den här låten var som vi hade varit i Februari. Ville ändra refrängen och lyssna igen. Och det fick jag. Men texten var densamma och Håkan sjöng lika falskt. Ärligt och eländigt. Men åh så fint. För det är sprickorna som gör det. Det är sprickorna som gjorde oss.
Det här har växt i mig
åh, så länge nu
regnmoln brukade jaga mig
och nu jagar jag morgonen längs avenyer
Du var full och jag var full
i aprilsolen
du är den sortens flicka jag gillar
för du är tom och jag är tom
Och egentligen älskar du inte mig
och egentligen är det okej med mig
för jag älskar ingen alls
sånt där är slöseri med tid
men då slösar vi bort våra liv
(och jag tänker alltid på dig i april)
Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
en kyss innan du går
en kyss att bygga en dröm på
Och egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…
Och jag var ingen.
Och om vi ses igen
låtsas inte som om du var en vän
för jag hade ingen alls
när du var populär och överallt.
Och jag var ingen
du var aprilhimlen.
Som jag minns den.
Som jag minns dig.
Kommentarer
Trackback
