London's calling.

Jag har legat hela morgonen och läst i boken "Någon sorts extas" och nu är den utläst. Herregud. Jag är helt betagen. På vilket sätt vet jag inte riktigt än.

Boken handlar om några ungas glamourösa storstadliv i början på åttiotalet, men kanske framför allt om kärlek och kanske är det just detta som berör mest. Livet de lever lockar som bara den, men sättet författaren skildrar kärlek är något speciellt. Ofta skildras det som så fint och bekymmerslöst, och stundtals är det också så i denna bok - precis som kärlek också kan vara - men skildringen belyser kärleken i ett mer naket, nästan obehagligt ljus. Jag kände nästintill avsmak, och gör det ännu.

Att kärlek skulle vara något man ständigt är på jakt efter, en jakt som egentligen bara är flyktig och ämnad att sluta i misär och om inte i två sårade hjärtan, så åtminstone ett. Varpå jakten börjar om igen, och igen, och igen. Detta ocharmiga, men också ärliga sätt att se på kärlek gjorde mig otroligt nedstämd. Det är ju så här det är.
 
Kanske var denna sanning något jag kunde stått över denna gråa lördagsmorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0