jess

Det virvlar förbi och den gröna strömmen bakom hårt glas är som ett vimmel och samtidigt ser jag de röda stugorna lika klart. Jag prövade någons glasögon och fick det bekräftat att jag inte ser särskilt bra på långt håll. Varje gång du stod långt där borta suddade sig ditt ansikte ut till en sörja av färger och jag visste aldrig om du var arg eller glad. Med ansiktena i varandras var dina detaljer ändå lika glasklara som gårdarna och stenarna i det gröna sluddret. Din blick var dock nästan varje gång lika otydlig för mig och dina ord smutsade ner skärpan tills min logik tappade fattningen.