Na na na.

Nyårsaftonen är kommen. Har lagat oxfilé för första gången i mitt liv. Smaskat på Phish Food. Denna kväll är den mest överskattade någonsin. Förväntningarna ligger alltid lite för högt över huvet, men what-tha-häckkk det är nice! Oscar kommer snart. Sedan blir det till att möta upp Adrian och dra vidare. Kvällen är ännu ung. Så, en kommentar om det gångna året. Inte det bästa, men inte det sämsta - hah. Det började rätt bra har jag för mig, sedan gick det mer och mer utför. Hur som helst. Jag lever ju i alla fall. Nu ska jag börja pumpa lite pepp-musik och dansa runt här hemma klädd i röda läppar och party-mode.

Little lights.

klappar.
de fina klapparna jag gav mitt hjärta. nöjd tjej.


Uppsnärjd i det blå.

Men baaaaaaajs. Jag måste göra nått. Hitt' på nått lixxxxxx. Klä på mig. Gå en promenad. Åka buss. Rulla i snön. Nånting förutom att sitta här och tycka att allt är trist och jävligt. Det gör ju inget bättre. Ih. Nu hittade jag Håkan min älskling. Han kanske kan visa mig lite vad rus och glädje och lycka är. Jag tappade bort det imorse.


In the aeroplane over the sea.

fan vad jag har förlorat många vänner genom åren. det är fan stört. äckligt. tråkigt. och jävligt sorgligt att jag skriver det i min blogg. men vafan. ibland tror jag man blir lite starkare av att visa sig svag. och fan vad jag tycker det är synd att så många har gått förlorade. jag tycker fortfarande att det är synd. det är min svaghet.

Jason and Amy.

Uhh. Misär. Det luktar misär i mitt rum. Obäddad säng. Kläder överallt. Nerdragna gardiner. En enda lampa som målar rummet i något gult, lite smutsigt ljus. Bråk. Negativa tankar. Allt det här bara tar över just nu. Precis i denna sekund. Jag kommer inte härifrån heller. Har lust att klä mig fint och fixa mig bara för att inte känna mig smutsig av all denna atmosfär. Fan. Jag visste det. En dag till var allt som krävdes för att jag skulle bli nergrävd i skiten. Och imorgon är det nyårsafton. Får se till att ta mig i kragen innan dess. Herrrrrrå.

Tell me it's not true.

Klockan är halv två, vilket är ungefär det senaste jag varit uppe det här lovet. Har hållt förvånansvärt bra på rutinerna och lyckats fånga dagarna rätt bra. Förutom idag. Eller ja, innesittar-dagar är ju också nödvändiga och bra ibland. Och då passar väl en säsong True Blood och lite överbliven knäck perfekt!? När jag är ensam (=inte fastklistrad vid Oscars sida... eller någon annans heller för den delen) har jag så mycket tankar att tänka. Sånt jag annars bara trycker undan. Sånt jag inte vill lyfta upp i dagsljuset inför alla andra, men som ändå behöver få lite utrymme i skallen. Inte för mycket dock. Då blir man bara djupt nergrävd i skiten. Men en dag eller så är rätt passande. Oturligt nog har jag inga planer för imorgon mer än att se klart på vampyrserien och tänka lite fler tankar. Kanske passa på att äta upp lite mer av julresterna. Beundra granen litegrann. Och visst är det väl trevligt. Lugn och ro. Frid. Ändå bultar orden i mitt huvud. Ett tryckande samvete. Carpe Diem. Jag vill ju trots allt inte bli djupt nergrävd i skiten.


We wish you a merry christmas.

Hallå där. Nu är julen snart slut. Eller i alla fall julafton. Har varit mys med god mat, bak, lekar och allsång. Är dock lite lättad. Nu snart går det mot ljusare tider. Saknar våren. Den allra finaste och bästa årstiden. Sedan ska det bli rätt skönt att bita i andra terminen och få den avklarad. Men men, man ska inte vara handlingarna i förväg. Nuet is the shiaaat. Och just nu väntar en julfilm, te och pepparkakor och ett samtal till Oscar. Sweet juletid.

Det är en ros utsprungen.

Da'n före da'n före doppare-da'n. Petar in nejlikor i apelsiner, lyssnar på "Jul i folkton", dricker julmust och tänker att lite julstämning är det nog ändå. Snön ligger fortfarande som en skimrande mantel över gatorna och det enda som egentligen fattas är granen som ska kläs ikväll på sedvanligt vis. Och så Oscar såklart. Sedan är lyckan komplett och den ideala julen är kommen. För första gången på länge är julen fri från ångest, stress och hysteri. Den bara är. Mysig och varm som självaste tomtefar. Ho-ho.

Last christmas.

7 sjukt underbara månader med min baby idag. Och så är han mig förlorad. Långt borta i Karlskrona. Saknad.

Dricker kaffe. Mmm. Och lyssnar på någon kör som sjunger julsånger på radion. Fyra ljus är tända på bordet. Det är fjärde advent, min och Oscars 7-månaders dag och dagen då en gammal vän fyller 20 år. Vad ska man då göra denna dag?????

Us and them.

Juuuste. Jag skulle ju avslöja vad jag givit min fina bebu. Pysslet = en bok med en massa bilder, dikter, citat och utdrag av vår kärlek. Och så på det två biljetter till teatern "Bröderna Lejonhjärta". Pics på le klappar kommer snaaart.

True colors.

Sitter och njuter av sommarkärleken som "Bonde söker fru" bjuder på. Det måste ändå vara det enda dateprogrammet som är äkta. Eller så är de bara jävligt bra på att fejka. However. Äter skitgoda saffranskorpor och dricker te också. I ensamheten. Skönt. Fast längtar redan outhärdligt mycket efter Oscar som åkte imorse. Min älskling som jag inte varit ifrån mer än någon dag sedan sommarlovet. Shit vad jag älskar honom. Imorgon firar vi sju underbara månader. Det slår allt vad "Bonde söker fru" är värt.

Carpet crawlers.

Nu är det jullov. Fyfan vad sweet. Det ska firas med ett bubbligt bad.


Cold cold heart.

Åhååhhh. Jag tror jag precis har fixat världens bästa julklapp. Så jävla nöjd tjej. Just nu känns det så sjukt bra, trots en liten ändring. Efter fredag kan jag avslöja vad det är. Dammdaamamdmamm...

L'Appareil a sous.

Kom precis hem och insåg hur löjligt det är att blogga. AH! Och hur dömmande man är mot bloggare. Jag, (åh jag är så annorluuundaaaa) skriver faktiskt mest för min egna skull, trots att jag skriver i en "tilltals-form" ofta. Funderar hur som helst på om det här ska bli en blogg som driver med andra bloggar. Men det känns också töntigt. Jag får väl helt enkelt leva med att fnissa lite generat och nervöst när någon frågar om jag har blogg....

Ännu en onödig utläggning. Idag har jag varit väldigt glad. Och sprallig. Är fan jävligt sällan sprallig, tar typ aldrig ut svängarna, men det är så sjukt härligt när det väl händer. Och även om det kanske inte märks på mig så är det liksom den där pirrande glädjen inuti hela mig som är det viktiga lix. Att man mår bra.

Okeeee. Det här inlägget börjar spåra. Känner mig som klyschornas klyscha. "Att blogga är såååå ute och det är bra att må bra!". Tror jag ska ägna lite tid åt min lilla julhemlis istället. Och kanske sjunga lite Brigitte Bardot på låtsasfranska. Te är också gott... HM. Herrrrå..

Moi je joue.

ÅH. Bara två dagar kvar tills lovet nu. Jag är i extas. Och lite smått hjärndöd också. Tema må vara chill, och ännu mer chill, men sedan när sista veckan kommer och stressen bryter ut, blir man typ utbränd. Det blir liksom som en chock. En kalldusch. Men man ska inte klaga. Från vad jag hört så är vår så kallade stressvecka, vardagsmat för vissa andra samare.

Det är läskigt hur tomt det blir utan läxor och prov och annat plugg att fylla ut tiden med. Man vet helt plötsligt inte vad man ska göra. Två dagar av slötittande på dålig tv och fanatiskt facebook-häng är bevis nog. Fast nu om två dagar, när det blir lov, då ska det hittas på en massa. Skridskobanan i Kungsträdgården lockar lite. Och glöggfest + New Moon med Heddy. Som sagt, lov = åhhhhhhh.

Amerika.

Tjaaaa. Ska snart ta mig ner till tunnelbanan för att möta Heddy. Utflykt med schkulan hela dagen lång - zoooft! Känner att den här nystarten på bloggen har varit ganska värdelös hittills. Som sagt, har typ glömt bort hur man formulerar meningar. Så det kommer nog vara rätt kefft ett tag till. Tills jag lärt mig igen. Jaja. Bloggar skrivs ändå bara av människor med storhetsvansinne. Hejdå så länge.

3 Gnossiennes No.1 Lent.

Stunder som dessa kan jag inte låta bli att le lite åt livet, glömma dagens bekymmer och bara njuta. När min fina Oscar leker med en gul barbapappa-ballong och skrattandes blåser den i ansiktet på mig. När Bo Kaspers ljuva toner smälter i mina öron. När man tagit ett varmt bad och skrubbat sig med kokos. Små gyllene stunder av ren och skär lycka.

Nu har Oscar smugit ner på de snötäckta gatorna för att köpa frukt. Han ska göra en fruktsallad till oss. Ett sådär spontant och helt bedårande initiativ som alltid får mitt hjärta att växa sig ännu lite större för honom. Min kärlek blir bara starkare för var dag som går. 209 dagar och den bara fortsätter ta över mig.

Men nu kom han tillbaka, så nu ska jag pussa lite på honom, since mitt munsår äntligen är borta. Score. Life is good. Byyyye.


Gammal sång.

Hallå eller!? På begäran av Oscar, och efter lite velande längtan har jag bestämt mig. This is it. Det här blir mitt ventileringshäng ett tag nu framöver.

Sitter just nu och lyssnar på Veronica Maggio och pysslar med lite hemlisar. Har spenderat dagen med kärleken min. Vi bakade chokladkola, som min lillebror sedan tryckte i sig, och strosade dessutom runt i den fallande snön. Man tycker att julkänslan borde vara på topp, men icke. Är inte ens särskilt entusiastisk inför julen det här året, känns bara som något rätt onödigt (utan att utesluta mysigt!) tingeltangel vi konsumeringskåta i-länder gottar oss i. Därmed avstår jag också från flertalet julklappar i år. Oj så korrekt man får vara.

Förövrigt är jag avdankad och lost nu för tiden. Känns som jag glömt bort allt jag lärt mig. Inte namn på kungar eller sånt mindre relevant. Utan viktiga saker som hur man för ett samtal, skriver en text eller skrattar med hjärtat. Måste vara vintermörkret som har mig i sina klor. Då kan det gå rätt illa. Det vet vi halvårsdeppiga skandinavier mer än vad vi vill om. Men åter till pysslet. Over 'n' out.

RSS 2.0