Dina händer är fulla av blommor.
Idag har varit världens bästa dag. Började med att äta lite nybakade churros och en stor salladstallrik. Därefter har jag solat och läst i min underbara bok. Senare tog jag och mamma en promenad genom skogen och över ängarna. Vi gick i en och en halv timme bland kor, hästar och får. Bland ladugårdar, träsk, skogsdungar och herrgårdar. Nu har jag druckit ett stort glas med hallonsmoothie och ser på en bra film. Snart ska jag nog ta en dusch och fortsätta läsa. Såhär vill jag må alla dagar.
Someone new.
Du verkar så himla bra. Den som kastar bort dig måste vara knäpp.
Shine on you crazy diamond.
Du är min själsfrände. Det känns nästan naivt och barnsligt att säga något sådant när man är så ung. Men. Jag vet det. Och när jag sa det till dig sa du att du tänkt detsamma. Fast vi inte är nånting nu och kanske aldrig blir det igen, så är du min själsfrände. Du visade mig den musik som blivit en livslång vän. Du kan sidor hos mig jag aldrig ens lärt känna. Det är bara så. Att vi på nåt sätt är menade. Det handlar om så mycket mer än ett band eller om oupptäckta egenskaper. Det är bara nåt det symboliserar. En förståelse som inte finns att hämta någon annanstans. Och för en gångs skull blir jag inte ledsen när jag tänker på det. Det känns bara vackert. För om jag aldrig träffar någon som är perfekt för mig, så har jag alltid haft dig. Jag har alltid haft en själsfrände.
Breathe.
Jag fick ett sms. Ett som berörde mig. Och det blev till en konversation som värmde mig. Samtidigt pratade jag med min mamma. Om allting i livet. Och det värmde mig. Helt plötsligt blev allt väldigt vackert igen och jag satte spontant på Breathe med Pink Floyd på högsta volym.
Generation ex.
Häromdan när jag såg vår granne i ålderns dagar i sakta mak traska upp för sin uppfart vinkade vi åt varann. Hon nerifrån grusvägen och jag uppe i fönstret. Jag ville krama om henne för hon såg så ensam och ynklig ut. Så kom jag att tänka på hur det kommer bli när min mamma är så gammal. Och jag tänkte att då ska jag ta hand om henne. Spendera varje dag, regning som solstark, med henne. Spela spel, måla teckningar, prata om livet, se på film och armkrok promenera längs sjön. Så idag kom jag att tänka på det igen. Och insåg att det var en rätt dum tanke. Varför inte bara ta hand om henne redan nu?
Precis som Romeo.
Jag har inte särskilt mycket intressant att skriva om dessa dagar. Mitt hjärta ligger och sover, vilket visar sig tydligt i mina texter. Till min förbannelse kan jag inte skriva några nya låtar hur mycket jag än försöker. Texterna jag skriver här blir bleka och fokuserar mer till vad jag ätit och vilka platser jag besökt. I andras ögon förmodligen meningslös fakta. Ändå är det inte det som irriterar mig mest. Det är musiken. Att traggla fram texter och melodier för att i samma sekund kasta bort dem. Som att försöka springa nånstans på ett rullband. Orken tar så småningom slut och man inser att man står på samma jävla plats som förut. Men att springa på rullband ger ändå någon tillfredställelse. Att skriva dålig musik är bara påfrestande. Tankarna och känslorna jag vill förmedla blir bara krångligare och jobbigare att dras med när jag inte lyckas sätta ord på dem. Alla melodier jag försöker ta ur luften gör bara ont i rösten och öronen. Och allt bara för att mitt hjärta sover. Så som det aldrig gjort förut. Jag har varit ständigt, hopplöst förälskad, kär eller trånande. Så länge jag minns, så långt tillbaka mina dagböcker sträcker sig, har jag haft någon sorts kärleksbrand inom mig. Alltid haft ved att uppehålla den med. Och jag har trott och tänkt att om jag bara lyckas släcka den där elden så ska livet bli mycket bättre. Att det ska vara lättare att faktiskt vara själv på riktigt. Inte själv och samtidigt fylld av någon annan. Och det är sant till den grad att jag aldrig gråter nuförtiden. Jag väntar aldrig på några samtal. Jag längtar inte bort timmar för att de ska ta mig till någon. Så lätt är det väl. Kanske för lätt. Så lätt att tillvaron ibland kan tyckas helt meningslös. Det finns ingen kamp, ingen väntan, ingen längtan, ingen saknad. För mig finns det ingen. Eftersom jag har längtat till den dag då mitt brinnande sug ska falna och lämna dagboksidorna blanka, tänker jag inte klaga. Jag ska njuta av att livet är lätt och att hjärtat mitt sover. Men så gör tyvärr också mitt skapande då. Sover. Jag kan inte göra musik när jag knappt känner nånting. Och jag har egentligen inte särksilt mycket intressant att skriva om.
Norwegian wood.
Hej. Idag har jag köpt en bok, Norwegian Wood. Jag har dessutom hämtat körteoriböcker, picknickat i Vitan och hämtat Elton på dagis. Vi byggde en koja som han sa var "gö'mysig". Haha. Världens finaste är han. Väldigt bra dag.
Looking for gold.
Juste på tal om att spela in. Snaaaart kommer jag spela in en eller två av mina låtar!!!!!! Kommer bli sjuukt kul.
Real love.
Tja. Idag har jag snackat betyg med nästan alla mina lärare. Känner mig medelmåttig men ändå jävligt bra. Har hunnit köpa skor också, 30kr på Myrorna, skitsnygga! Droppade in på en frisörsalong också och klippte håret på 10min. Seriöst snabbaste och bästa quick-fixen nånsin. Rätt kort är det nu. Åsssså har jag ätit sushi vilket var det bästa av allt. Nu sitter jag och dricker kaffe, längtar efter min fina mamma och inser att jag typ har slutat skolan. Två veckor kvar till utspring. Kom på lite grejor jag måste ta tag i när jag väl gått ut. Jag ska lära mig spela bra gitarr, verkligen bli duktig på det. Sedan vill jag lära mig spela saxofon för att det är så underbart instrument. Tennis ska jag också lära mig spela, jag ska ta dykarcert, försöka mig på att göra en liten film, spela in fler låtar och förhoppningvis en skiva. Ah. Fett, det kommr bli så jävla underbart att få göra precis va jag vill.
Down the drain.
Okej. Efter att jag provat det här med färgade toppar på min skiva, funderar jag nu på att faktiskt göra det. Mer permanent alltså. Dock tror jag inte att det blir grönt. Antingen turkost eller rosalila. Hm...
This is the last time.
Tänkte en kort stund att det kanske var nåt. Det var det inte. Så jag tar en cigg och lite tid att tänka på nåt annat.
Vid protesfabrikens stängsel.
Jag står vid en dörröppning och känner mig alldeles för finklädd i onödan. Ser ut över rummet som är fullt av människor och ord, massor av ord. Funderar över varför jag är på en fest där jag aldrig låter någon lära känna mig. Tycker att jag lika gärna kan gå hem men vill ändå stanna kvar. Kanske kommer det fram någon som får mina ord att berätta allt om mig själv. Kanske vågar jag till och med skämta. Det gör jag nästan alltid annars. Fingrar nu istället på mitt glas. Dricker upp vinet alldeles för fort, som för att ha något att göra. Någon tränger sig förbi mig och jag ler lite tafatt när jag flyttar bort. Sätter mig på en stol i ett hörn, fyller glaset och dricker ännu en klunk. Ser ut över rummet som är fullt av människor och ord, massor av ord. Önskar att någon kunde titta åt mitt håll och bara med ögonen se vem jag är.
Razorblade.
Across the universe.
Igår var jag med Anna. Vi hängde i rålis, drog på spelning på en bar och åkte slutligen hem till henne. Åt godis. Såg på OC. Nu imorse drack vi kaffe, åt jordgubbar och hennes nybakade bröd. Jag dör. Anna är världens härligaste människa och jag mår så jävla bra idag. Längtar tills vi drar till Skåne och hänger. Hoppas det går vägen. Hej.
Du är ånga.
Jag berättar alltid lite för mycket. Samtidigt spelar det typ ingen roll. Jag som alltid brytt mig om så mycket onödigt känner nu att jag inte bryr särskilt mycket om nånting. Skönt.
Kids.
Hej. Jag hade världens bästa skiva igår. Det var faktiskt jävligt kul och jag hade väl kanske varit lite skeptisk till allt men det var awesome. Oskar och Daniel måste typ vara de skönaste människorna. Allting var hur som helst otroligt fint och jag blev sentimental. Just nu är jag helt slut och ska strax ställa mig och laga lite mat till familjen. Förresten. ALLT. Verkligen aaaallt är grönt från sprayfärgen jag hade i håret. Kläderna, väskan, sängen. Har dessutom tappat ett skoinlägg. Haha. Det var det vääärt. WOHO....
Gårdakvarnar och skit.
Upp och ner och hit och dit. Det finns inget som är stadigt i det här. Ingenting bestående eller konsekvent. Inget säkert eller entydigt. Bara överallt. Precis överallt hela tiden.
Pärlor.
Ärlighet respekt kärlek.
Blåjeans.
Såg på Antichrist med familjen. Nu har jag duschat. Sitter i morgonrock och är sviiiintröttttt. Borde lägga mig. Borde plugga. Fast jag är lite trött på alla "borde" nuförtiden. Mycket roligare att bara göra det man känner för. Typ sitta och slötitta på serier alldeles för sent. Jäättekul! På onsdag är min skiva förresten och jag vet fortfarande inte vad jag ska klä ut mig till.