jess

Häromdan när jag såg vår granne i ålderns dagar i sakta mak traska upp för sin uppfart vinkade vi åt varann. Hon nerifrån grusvägen och jag uppe i fönstret. Jag ville krama om henne för hon såg så ensam och ynklig ut. Så kom jag att tänka på hur det kommer bli när min mamma är så gammal. Och jag tänkte att då ska jag ta hand om henne. Spendera varje dag, regning som solstark, med henne. Spela spel, måla teckningar, prata om livet, se på film och armkrok promenera längs sjön. Så idag kom jag att tänka på det igen. Och insåg att det var en rätt dum tanke. Varför inte bara ta hand om henne redan nu?