Precis som Romeo.
Jag har inte särskilt mycket intressant att skriva om dessa dagar. Mitt hjärta ligger och sover, vilket visar sig tydligt i mina texter. Till min förbannelse kan jag inte skriva några nya låtar hur mycket jag än försöker. Texterna jag skriver här blir bleka och fokuserar mer till vad jag ätit och vilka platser jag besökt. I andras ögon förmodligen meningslös fakta. Ändå är det inte det som irriterar mig mest. Det är musiken. Att traggla fram texter och melodier för att i samma sekund kasta bort dem. Som att försöka springa nånstans på ett rullband. Orken tar så småningom slut och man inser att man står på samma jävla plats som förut. Men att springa på rullband ger ändå någon tillfredställelse. Att skriva dålig musik är bara påfrestande. Tankarna och känslorna jag vill förmedla blir bara krångligare och jobbigare att dras med när jag inte lyckas sätta ord på dem. Alla melodier jag försöker ta ur luften gör bara ont i rösten och öronen. Och allt bara för att mitt hjärta sover. Så som det aldrig gjort förut. Jag har varit ständigt, hopplöst förälskad, kär eller trånande. Så länge jag minns, så långt tillbaka mina dagböcker sträcker sig, har jag haft någon sorts kärleksbrand inom mig. Alltid haft ved att uppehålla den med. Och jag har trott och tänkt att om jag bara lyckas släcka den där elden så ska livet bli mycket bättre. Att det ska vara lättare att faktiskt vara själv på riktigt. Inte själv och samtidigt fylld av någon annan. Och det är sant till den grad att jag aldrig gråter nuförtiden. Jag väntar aldrig på några samtal. Jag längtar inte bort timmar för att de ska ta mig till någon. Så lätt är det väl. Kanske för lätt. Så lätt att tillvaron ibland kan tyckas helt meningslös. Det finns ingen kamp, ingen väntan, ingen längtan, ingen saknad. För mig finns det ingen. Eftersom jag har längtat till den dag då mitt brinnande sug ska falna och lämna dagboksidorna blanka, tänker jag inte klaga. Jag ska njuta av att livet är lätt och att hjärtat mitt sover. Men så gör tyvärr också mitt skapande då. Sover. Jag kan inte göra musik när jag knappt känner nånting. Och jag har egentligen inte särksilt mycket intressant att skriva om.
Kommentarer
Trackback