jess

Jag får freakin' panik. Har en hel massa historia som ska vara klart tills imorgon och som jag fick reda på nu. Helt plötsligt försvann min duktighetsfyllda sinnestillvaro och nu sitter jag här medveten om att natten inte kommer bestå av många timmars sömn och att arbetet Hans imorgon kommer få se, inte kommer vara någon tillfreds. Aja. here we go.
Förresten, en konstig grejj som jag kom på alldeles nyligen. Jag har börjat tänka på engelska. Är inte det lite weird? Over 'n' out.

Idag har varit en bra dag. Vaknade med världens smärtor i hela kroppen men morgonen fick genast en vändning då mamma kom in och gav mig alla sorters mediciner och smärtstillande grejjor. Åt en god frukost bestående av musli, kokt ägg och kaffe. Har förövrigt haft lite av en "nyttodag" idag. Inpackning i håret, tvättat alla mina kläder, ätit nyttit och fått lite plugg gjort. Hm... gillar känslan av belåtenhet som kommer ihop med allt det där. Nöjd tjej.

Imorgon ska jag till skolan, oavsett om jag är halvt döende eller pigg som en lärka. Går dessutom bara halva dagen så det blir nog lugnt. Mösspåtagning blir det också. Kul grejj faktiskt, även om man själv inte är inräknad förrän om två år. Längtar efter vardagen nu, det är så otroligt segt (utan att utesluta skönt!) att vara hemma - det håller inte i längden liksom.

Sedan ska jag dessutom unna mig lite shopping också. En svart skinnjacka (den modellen från H&M som halva Sverige redan bär - och detta av den anledningen att den är både billig och snygg. Caaaaaaaaatching!) och en grå kavaj från Gina Tricot, alternativt en beige från Monki. Sedan blir det till att hålla ut till nästa månad och köpa allt annat fint jag vill ha då... eller nått. Får absolut inte hamna i mina seriöst(!) farliga shoppingvanor igen. "Mat-på-bordet-före-en-ny-jacka-som-jag-inte-behöver"-tänket borde inpräntas i allas benmärg, om allra mest i min. Myrorna har på tal om det (jobb -> pengar?) inte kunnat erbjuda något jobb vilket får mig att tappa allt hopp om att businesstrick som kontakter och att envist ligga på skulle fungera lika bra i praktiken som i teorin. Whatever. I'm happy. Peace. 

 

Tihi, Band of Horses äger allt. Jag vill gå på Way out West i sommar. Och hänga i Göteborg. Måste ragga upp lite sällskap. Blir inget Köpenhamn i sommar eftersom det förmodligen blir Paris i höst. Därför måste jag till Göteborg. Fin stad. Och Band of Horses kommer dit. Join meeeeee.

Varit hos läkaren idag. Det var en virusinfektion så får helt enkelt bara vänta tills det blir bra. Fick dock lite ögondroppar, hostmedicin och sånt. Idag mår jag hur som helst lite bättre. Fick mycket pepptalk igår utifrån och på torsdag ska jag nog till skolan igen. Äter godis och vet inte alls vad jag ska skriva. Typ att när jag är sjuk gråter jag alltid till Extreme home makeover. Det är så fint.

Det känns som jag håller på att falla ner i ett svart hål igen. Tror jag är benägen att falla i svarta hål. Jag sugs in i dem. Kanske till och med söker upp dem. Tänk om jag inte vill vara lycklig? Tänk om jag faktiskt gillar svarta hål? 

Jag är så sjuk så jag tror jag dör. Det är så det känns. Blir alltid så ynklig när jag är sjuk, ger upp helt och bara tycker synd om mig själv. Skönt att få göra det ibland, få vara lite svag. Har egentligen varit sjuk sedan förra måndagen, men har proppat i mig sjuka mängder alvedon och försökt tänka bort det. Nu är jag dock så sjuk att jag inte orkar göra någonting. Har legat i sängen i ett helt dygn, 24 timmar!, och efter att ha käkat lite har jag nu gått och lagt mig igen. Har fått ögoninflammation också, förutom hosta, halsont, förkylning och feber. Självömkan for real. 

Och så var jag nere i sörjan igen. Varför håller jag på såhär? Jag bryr mig ju inte egentligen.

Melodifestivalen på Södra idag. Och mys med Sara innan. Livet leker igen. Planerna för helgen är feta och jag är fett glad. Och trött, och fortfarande lite sjuk. Men men. Förresten har jag fått återfallscravings för blonderingen. JAG VILL SÅ JÄVLA HÅRT BLI BLOND, men det går ju inte. Ska kolla med frisören igen om det kanske finns en liiitenliten chans. Fixjessie. 

Jag ska bli så jävla vältränad och brun tills sommarlovet. Bara så att alla vet liksom. Nu är det bara min freakin' hälsa som står i min väg. Buhu... Godnatt.

Idag har jag varit sjuk. Världens smärta i halsen och snuvig som fa-an. Okej, överdrift. Jag är bara lite krasslig. Zeddan kom förbi efter skolan och vi åt äppelpaj som jag bakat och drack kaffe. Mysigt var det och jag vill verkligen gå till skolan imorgon och träffa alla fina själar. Får proppa i mig Alvedon och intala mig att jag är frisk. Ciao.

Hemma och är sjuk. Lyssnar på Pink Floyd för första gången på länge. Det är konstigt hur det fortfarande kan värka i kroppen när jag hör på dem. Hur minnen och gamla känslor fortfarande flyger förbi och lämnar avtryck i mina ögon. Jag vill inte ha tillbaka dig, det vet jag. Jag tänker aldrig på dig längre. Bara när de där låtarna spelas. 

Nationella avklarat? Check! Kommit igång med träningen? Check. Åhh, nu flyter det på igen. Varit lat den senaste tiden men nu har jag börjat ta tag i saker igen. Mmm, me like. Ska, på tal om att ta tag i saker, dessutom börja gå och lägga mig tidigare så jag slipper gå runt som en halvsovande zombie i skolkorridorerna. Även om jag faktiskt är som mest flummig och galen under mina mindre utvilade timmar. Men men, klockan är halv elva och jag måste upp imorgonbitti. Sängen kallar. Love.

Ett inlägg för alla random läsare som inte delar blodsband, efternamn eller andra släktband med mig.

Mitt liv har humörsvängningar. Mitt liv är tonåring med obotlig pms. Me like? Hm. Gårdagen var allmänt weird. Ingen picknick och kvällshänget var väl inget att hänga i julgranen om man säger så. Deppigt. Precis som vardagen hur lätt som helst kan lyfta mitt liv upp till helt otroliga höjder, så kan det ta ner det ganska lätt också. Så here we go. Mitt liv har fått ett jojobantande sinne. Upp och ner mest hela tiden. Man känner ju att man lever i alla fall, och visst var det det här jag typ gick och bad om hela dvala-vintern då jag tyckte livet var i konstant paus-läge? Jo, förmodligen. Och jag är väl rätt nöjd ändå. Klagar inte egentligen, utan mer påstår att det är så här det. För så är det. I fredags var mitt liv kasst på eftermiddag och det bästa som fanns på kvällen. Lördag förmiddag var det awesome och på kvällen var det mindre kul. Det har ju bredd i alla fall. Och dalar och berg eller hur man nu vill måla upp det. Mitt liv är fan det bästa som finns just nu. Jag älskar det. Och hur skulle jag kunna känna så om det inte var kasst då och då? Utan nedgångar finns inga uppgångar. För att veta att man mår bra när man mår bra, så måste man också må dåligt ibland. Det är ju kontrasterna som gör det och jag är nog trots allt ändå tacksam att mina är extra tydliga dessa tider. 

Igår kväll var himla trevligt. Det blev Skinnis med vänner och annat löst folk. Spårat som fan. När polisen kom drog alla utom jag och tre goa människor - så då var vi bara två estetare och två temare. Fick ännu en gång se prov på hur härliga estetarna är. Love 'em. Kom hem redan vid tolv-tiden och mådde toppenbra trots att kroppen var lite frusen. 

I surrender. Efter två försök ger jag upp. Det här med diss hit och otrevlig dit är inte riktigt min grej. Usch, gillar inte sånt överhuvudtaget och tänker faktiskt inte slösa en massa energi på att ta emot antingen ingenting eller bara onödiga otrevligheter. Så jag har fattat hinten och drar mig nu undan med åtminstone halva stolheten i behåll. Nöjd? 

Äsch, nu kör jag bara. Orkar inte bry mig längre om hur fel det kan bli. Jag är pepp och jag ska köra. Det är ju fan inte hela världen. Det är ju inte så hemskt som man gärna tror att det är. Me go girl, hehe.

Röda södra! Chaaaaalalala. Fett kul. Det första som hände när vi steg i Norras wannabe-södra-byggnad var dock att bli dränkta av hinkar med vatten. Roligt det med i alla fall. 

Åh. Här sitter jag ännu en gång. Panikar inför morgondagens underbara spanskalektion. Får dock lite välbehövlig hjälp av ännu oinvigda bandmate Oscar och ett viss översättshjälpmedel... Nice och jättefel. Vill bara gå klart den där jädra kursen och slippa allt vad har med spanskalektionerna att göra. No offense mot språket eller så men jag har anledningar till ett framvuxet hat emot hela grejjen. 

Hjälp. Jag har hamnat i någon självömkande och neråtpeppande syn på mig själv som skriker tonårstjej rakt igenom. Jag vill inte åldras, åldern gör mig fulare. Åldern blir dessutom min död. Jag förfaller lite bit för bit. Eller mitt utseende gör det. Och bryr mig gör jag. Man vänder sig till dieter, gym, skönhetsbehandlingar och finner till slut ändå sig själv i någon tröstätsliknande tankebana. Jag brukade fan vara söt när jag var liten. Kunde till och med vara vacker. Nu ser jag en sliten brud blicka i spegeln och sucka över förlorade år. Ytligt, jag vet, men det är väl vad tonåren är. Ytlig. Och alla är så vackra att det inte är värt att försöka. Plattång och mascara kan inte hjälpa mig nu. Jag är en tröstlös perfektionist. 

Aaaah. PARIS = underbart. Lovely tid med en big höjd på måndag där jag och Anno sågs. Blir nog en tripp tillbaka med ett gäng sköna tjejer i höst. Underbart hur som helst. Är dock fett pissed för att jag inte fick gå upp i Eiffeltornet på grund av lata(!) gamlingar till sällskap. Men men, man ska inte klaga. Det var awesome.

WONDERBAAAAAART. Hehe. Suttit på balkongen och druckit kaffe hela morgonen, så mysigt. Tänkt och bara varit. Så underskattat det där. Att bara vara. Har till och med fått en liten bränna också - solen tar ju som mest på våren, så passa på gott folk! För första gången i mitt liv blir jag inte bara röd heller utan faktiskt brun. Yaaaaaaay! Vår äger tjockt. Våren är vååår. Vi är unga och glada. Och jag är galet flummig. Tjaaaaaaaaaaa!

Godmorgon söta ni. Gårdagen var trevlig men var så trött och lite sadface, varför vet jag dock inte, så mer pepp kunde det ha varit. Nu har jag lite panik inför packningen som måste bli av idag. Åker imorgon! Och på Måndag ska jag och Anna glassa runt på Paris's gator snygga som fa-an och bara njuta. Vardagslycka big time. 

Ibland är jag bara så jävla feg. Jag blir så arg på mig själv när det inte går som det ska. När jag fan inte kan göra som jag ska. Fick lite hopp av en viss flicka och utbytet av vackra ord. Men jag är för feg för att överhuvudtaget ta oss dit.

Åh. Underbar dag. Sol och bara ett fåtal lektioner. Började dagen med fika med Anna och Heddy utanför cafét och satt där större delen av dagen. När den fria pluggtiden infann sig satt jag mest och pratade med söta Sara och Jonna och ett gäng andra trevliga språkare. De pluggade språkglosor och jag tackade gud att jag går Tema. Fick motvilligt tvinga mig upp till Anna och skriva klart engelskan. Därefter drog vi hem till henne och drack kaffe, satt på balkongen och pratade vårförälskelser. Det är så sött att alla börjar bli lite småkära nu på våren. Inget pluggande blev av förrän jag lyckats slita mig hemåt. Nu är jag sjukt stressad och arg på mig själv för att jag planerat så dåligt. Mååååste prestera bra på detta prov om jag vill få en höjning. Helvete. Men men, imorgon blir en härlig dag. Astrids dag. Middag med ett gäng på 25 random södra folk för att fira lovet men främst Astapasta. Mys fo life. Puss!

Idag denna studiedag har jag ännu inte lyckats sätta mig ner och just studera. Inte heller har jag städat mitt rum som jag borde. Istället har jag ziggysegaaat och träffat Sophia och Minda inne i stan. Fina flickor det där. Blir typ överväldigad varje gång. Och väldigt tyst. Känner att jag direkt hamnar i rollen som "den tråkiga samaren" bland dessa roliga estetare. Men det gör väl inte så mycket för de väger upp trevlighetsvågen ganska jättebra. Men nu blir det till att plugga. Stressigt värre.

Det är vår ute! ÅH. Jag älskar det. Och snart blir det parken med Mindalish och Aggeman (Moneeeeeey). Härligt. Ted Gärdestad är bäst. Så jävla braaaaaaaaaaa!

Juste. Måste berätta om det finaste idag. I 4-5 timmar satt jag och Anna utanför cafét och bara myste. Skolan var slut och dagen fri, och vi bara satt där. Sjöng lite, pratade, åt glass, drack kaffe och allt annat. Det kommer verkligen vara något man minns tillbaka till sedan. Något man krampaktigt nostalgigråter till på flaket om två år. Jag och Zedenius en tisdageftermiddag. En första vårdag.

Jag har precis sett på "Män som hatar kvinnor". Läskig film. Och bra. Väldigt bra. Sedan var det något väldigt fint med tjejen som spelade en av huvudrollerna. Jag gillar när människor är svåra och djupa. När man vill veta mer. Eller jag avundas dem. Jag har alltid velat vara en sån där människa som utstrålar djup och hemligheter. Men jag är för öppen för att kunna vara så. Och man är ju som man är. Men jag har ett djup inom mig trots allt. Jag har bara gjort det svårare för folk att komma in genom den porten. Nu när jag tänker efter så är det väl så svåra människor är. Stängda. Som stängda böcker på ryska som Minda uttryckte det häromdagen. Då är väl jag en halvöppen bok då. På danska. Vissa förstår, andra inte alls.