Any colour you like.
Hemma och är sjuk. Lyssnar på Pink Floyd för första gången på länge. Det är konstigt hur det fortfarande kan värka i kroppen när jag hör på dem. Hur minnen och gamla känslor fortfarande flyger förbi och lämnar avtryck i mina ögon. Jag vill inte ha tillbaka dig, det vet jag. Jag tänker aldrig på dig längre. Bara när de där låtarna spelas.
Med min första kärlek var det likadant. Det var en låt, "Let go now" med Nina Kinert som kunde få mig att börja storböla i säkert ett år efter att vi brutit. Det är som att man lägger alla känslor och minnen i en sång. När den inte hörs, finns inte allt det där och när man sedan plockar fram den väller det över en. Jag tror det handlar om att lyssna på låten tills känslorna försvunnit, tömma den på känslor. För det handlar inte egentligen om att man fortfarande har känslor för personen, utan om att minnena fortfarande är fyllda med känslor. (Upprepning gånger hundra) Och om en sång är minnen, så får man helt enkelt ta död på den. Lyssna bort all mening, allt djup i den. Lyssna på den dag ut och dag in tills man frågar sig själv vad det var man egentligen tyckte var bra med den. Brutalt.
Kommentarer
Trackback
