jess

Mitt liv har humörsvängningar. Mitt liv är tonåring med obotlig pms. Me like? Hm. Gårdagen var allmänt weird. Ingen picknick och kvällshänget var väl inget att hänga i julgranen om man säger så. Deppigt. Precis som vardagen hur lätt som helst kan lyfta mitt liv upp till helt otroliga höjder, så kan det ta ner det ganska lätt också. Så here we go. Mitt liv har fått ett jojobantande sinne. Upp och ner mest hela tiden. Man känner ju att man lever i alla fall, och visst var det det här jag typ gick och bad om hela dvala-vintern då jag tyckte livet var i konstant paus-läge? Jo, förmodligen. Och jag är väl rätt nöjd ändå. Klagar inte egentligen, utan mer påstår att det är så här det. För så är det. I fredags var mitt liv kasst på eftermiddag och det bästa som fanns på kvällen. Lördag förmiddag var det awesome och på kvällen var det mindre kul. Det har ju bredd i alla fall. Och dalar och berg eller hur man nu vill måla upp det. Mitt liv är fan det bästa som finns just nu. Jag älskar det. Och hur skulle jag kunna känna så om det inte var kasst då och då? Utan nedgångar finns inga uppgångar. För att veta att man mår bra när man mår bra, så måste man också må dåligt ibland. Det är ju kontrasterna som gör det och jag är nog trots allt ändå tacksam att mina är extra tydliga dessa tider.