jess

Hjälp. Jag har hamnat i någon självömkande och neråtpeppande syn på mig själv som skriker tonårstjej rakt igenom. Jag vill inte åldras, åldern gör mig fulare. Åldern blir dessutom min död. Jag förfaller lite bit för bit. Eller mitt utseende gör det. Och bryr mig gör jag. Man vänder sig till dieter, gym, skönhetsbehandlingar och finner till slut ändå sig själv i någon tröstätsliknande tankebana. Jag brukade fan vara söt när jag var liten. Kunde till och med vara vacker. Nu ser jag en sliten brud blicka i spegeln och sucka över förlorade år. Ytligt, jag vet, men det är väl vad tonåren är. Ytlig. Och alla är så vackra att det inte är värt att försöka. Plattång och mascara kan inte hjälpa mig nu. Jag är en tröstlös perfektionist.