Never be alone.
Jag blev lite kär i den här låten igår.
We are your friends.
ÅH-ÅH. Jag är som i extas. Var på en supertrevlig födelsedagsfest hos Elin i 89:an igår och humöret håller i sig än. Galet kul att fira bruden och dessutom träffa lite nytt trevligt folk. Det skadade inte heller att festen inte var en typisk södra-fest...
Denna dag har också bjudit på trevligheter - fika hos Anna med girlsen och liten promenix med Sara. Hittade ett par ursnygga skor på Myrorna och har lyckats lämna in två cv:n på olika ställen. Nu sitter jag och tittar lite smått på tv och längtar till mina tradera-fynd ska komma med posten. Vi får se vad resten av kvällen har att erbjuda. Har kanske lite planer...
PEACE.
Got 2 Let U.
Jag älskar allt härligt tjejmys vi har i klassen. Lunch hos Astrid på Ekerö i söndags, fika hos Anna på lördag... och så har det varit nu i ett halvår. Hur underbart är inte det!?
Mindre underbart är det eviga vintermörkret som har en tendens att deppa ner en. Längtar galet mycket efter våren och Paris-resan som den för med sig. Och så Köpenhamn som inom snar framtid kommer vara bokat om allt går som det ska.
Har för övrigt kommit igång med träningen igen, gjort uruselt ifrån mig på matteprovet och insett att mitt bloggande inte varit på topp den senaste tiden. Sorry för det. Bättring kommer. Ciao så länge.
Barbara Ann.
Ääääntligen har jag hittat billiga biljetter till Coldplay in Denmark! De går för cirka 450-600 danska vilket känns så mycket mer värt. Dock finns det ett annat litet problem... Arenan (som är en utomhus-arena!) ligger en bra bit från Köpenhamn som kommer vara vårt hang-out den helgen. Frågan är nu hur vi ska ta oss däremellan. Får ta och checka det.
Funderar dessutom på att boka Peace and Love-biljetten så att det är gjort. Kan redan nu konstatera att kommande sommar kommer kosta... Men vafan, det är ju typ det näst sista sommarlovet in my laaajf liksom.
Ask me anything.
Us and them.
Igår såg jag lite halvt på något program på tv och då påstod någon livsspecialist eller liknande att man inte kan vara lycklig i mer än 3 månader i sträck. Att det som får oss att leva och sträva framåt är jakten på lycka. Det ironiska är att det också är den jakten på lycka som i ett flertal fall lett till att människor valt att lämna livet. Själv tror jag att de flesta känner ett tomrum inom sig och därmed också ett behov av att fylla det - bli kompletta. Kanske är det först då denna kortvariga totala lycka kan upplevas. Klyschigt nog kan jag säga att de enda gångerna jag känt mig komplett och bekymmersfri - ja, på riktigt lycklig - har varit när jag varit förälskad. En förälskelse behöver dock inte nödvändigtvis vara enda vägen till lycka.
I just never learn.
Det här är en låt jag upptäckte i höstas och även om den för mig är ganska uttjatad, så är det bara så smärtsamt vackert. Texten, hans röst, melodin. Jag blir så in i helvete berörd.
Midnight Show.
Lite news:
1. The Killers kommer till Hultsfred! WAAAAAAAAAAAAH! Jag måste se dem.
2. Jag har nu varit sjuk och isolerad i tre dagar och kan konstatera att det börjar blir en aaaaaaningens långtråkigt.
3. Biljetter till Coldplay i Danmark kostar 1145kr. Inte dyrt, nej nej...
4. Jag är fullt seriös med att jag vill starta ett band, hehe.
Kommer inte på nått mer vettigt att skriva här, kanske fyller på med mer senare.
1. The Killers kommer till Hultsfred! WAAAAAAAAAAAAH! Jag måste se dem.
2. Jag har nu varit sjuk och isolerad i tre dagar och kan konstatera att det börjar blir en aaaaaaningens långtråkigt.
3. Biljetter till Coldplay i Danmark kostar 1145kr. Inte dyrt, nej nej...
4. Jag är fullt seriös med att jag vill starta ett band, hehe.
Kommer inte på nått mer vettigt att skriva här, kanske fyller på med mer senare.
Jackie big tits.
Gissa vad... Idag budade jag hem en svart Comme de Garçon for H&M-tröja, samt att jag budat på en grå Filippa K-tröja, en svart Acne-tröja, en leopardmönstrad-pälskrage och ett par jeansshorts. Tradera är verkligen mitt andra hem. Jag hittar alltid något att förälska mig i och spendera pengar på. Känns nästintill lite läskigt beroendeframkallande. Men är nöjd med mina fynd och ledordet för min shopping kommer framöver vara "bas". Baskläder är allt för underskattade.
Kunde jag vrida tiden tillbaka.
Idag åt jag våfflor. Jag kan knappt äta våfflor längre - det är för mycket minnen för mig. Fina minnen dock. Minnen som gör ont i mig, just för att de bara är minnen. Som med vissa låtar, eller platser, eller dofter. Helt plötsligt kvävs du av deras existens. Ibland kan de till och med få dig att ångra. Ångra att du skapade dem. När du låter de där minnena ta upp hela dig blir du till en sörjande, ångestfylld människa. Det är därför du inte ska dränka dig i dem. Det är därför jag inte ska äta våfflor.
När alla löften klingar falskt.
Det här måste vara en av de finaste låtarna Håkan har skrivit.
En kärlekshistoria.
Åh, vad den här filmen är fin. Och åh vad jag skulle dö för att få se ut som Ann-sofie Kylin. Åh.
Our last days as children.
Helvete. Nu är jag också sjuk, liksom halva Sverige. Vaknade med kramper i hela kroppen och världens feber. (Tror inte att gårdagens promenad gjorde mig särskilt gott faktiskt.) Som tur är lindrar alvedon ganska rejält.
Det jag saknar nu är någon att hålla om, någon som bryr sig även när jag är ett vrak. Jag hade en sådan person i mitt liv förut, men vi gled isär. Livet hände - som Jude Law så vackert förklarar det i "My blueberry nights". Jag blir alltid depp när jag är sjuk. Det bryter ner mig för stunden, både fysiskt och psykiskt. Därför drömmer jag.
Jag drömmer om vårveckan jag ska spendera i Paris, om den planerade sensommarhelgen med Coldplay i Danmark och om att så småningom ha lite mindre "vinter i hjärtat". Just nu smärtar dock min kropp så pass mycket att jag knappt känner att det röda dunkar där någonstans inom mig. Shit, vad sjukdom förändrar mig... Självömkan here we go. Ciaaaao.
Det jag saknar nu är någon att hålla om, någon som bryr sig även när jag är ett vrak. Jag hade en sådan person i mitt liv förut, men vi gled isär. Livet hände - som Jude Law så vackert förklarar det i "My blueberry nights". Jag blir alltid depp när jag är sjuk. Det bryter ner mig för stunden, både fysiskt och psykiskt. Därför drömmer jag.
Jag drömmer om vårveckan jag ska spendera i Paris, om den planerade sensommarhelgen med Coldplay i Danmark och om att så småningom ha lite mindre "vinter i hjärtat". Just nu smärtar dock min kropp så pass mycket att jag knappt känner att det röda dunkar där någonstans inom mig. Shit, vad sjukdom förändrar mig... Självömkan here we go. Ciaaaao.
Rockenroll, blåa ögon - igen.
Sorry för dålig uppdatering. Faktum är att jag för tillfället är hos min kära far och därmed inte har min vanliga dator som jag känner så väl, utan en bärbar Mac - bra mycket tuffare, men också svårare. Är dessutom inte på skrivhumör och kommer därför inte skriva något vettigt oavsett. Webbkameran har jag inte heller. Känns som detta inlägg är en aningens meningslöst, men men...
Dagen har bestått av en blöt och kall minipromenix med Allie-girl, fyndinköp på Indiska och en givande sånglektion. Jag kan därmed säga att jag är urless på vintern, att jag är sjukt(!) shoppingberoende och att jag på senare tid intresserat mig mer och mer för att hålla på med musik. Nu ska jag lära mig spela bas och bli säkrare vad gäller mitt sjungande. Basspelandet fixar jag hemma med daddy, sången hos min kära sångpedagog och därtill ska jag börja ta gitarrlektioner. Överambitiöst, huh? Munspelandet ligger förresten på is för tillfället, liksom skriveriet, då jag bara skrivit skit den senaste tiden. Men men, man kan inte göra aaaallt på samma gång. Med det säger jag over and out för denna gång.
Leisure suite.
I'm all over the place.
High hopes.
The mess you left behind.
Nu får du sluta göra ont i mig. Du får sluta sjunga i mina drömmar och hålla mitt hjärta i dina iskalla händer. Sluta kväva min själ och sluta bo i mina tankar. Jag är trött på att du är min misär. På att dränkas i en kärlek som ligger död. Så snälla, sluta gör ont i mig. Sluta sjung i mina drömmar.
Let there be love.
Stuck in the middle with you.
Försov mig idag... Finns det något värre? Jag får tokpanik och istället för att stressa ihjäl mig lägger jag bara av. Går och lägger mig igen och struntar i hela dagen. Ibland undrar jag om lärarnas skrämseltaktik vad gäller förseningar verkligen hjälper. När jag är sen blir jag så galet rädd för den arga blicken och "Jag vill inte att du kommer försent på mina lektioner...!" som man vet att man kommer att mötas av, att jag tillslut inte kommer alls. Men, det kanske bara är jag.
Hur som helst hann jag inte med skolan denna dag. För att stilla mitt dåliga samvete, gick jag, Moa och Sarre och tränade i en och en halv timme. Skönt, trots att ångesten fanns, och fortfarande finns, kvar någonstans långt i mig. Köpte dessutom två böcker på vägen hem - "Någon sorts extas" och "Allt är bara bra, tack". Jag har dessutom fått boken "Universums änglar" att läsa i skolan. Härligt! Jag gillar att läsa. Helst sorgsna, tragiska verklighetsbaserade böcker. Trots det är "The dirt", som jag till och med inte ens läst ut än(!), den bästa bok jag läst. Den är så sjuuukt uppslukande och intressant!
Nu ska jag dock räkna lite matte och försöka förstå mig på det lilla vi läst av B-kursen. Svårt är det, men med tiden går det nog! Lägger in en rar liten video med två underbara röster här ovan. Kärlek.
Hur som helst hann jag inte med skolan denna dag. För att stilla mitt dåliga samvete, gick jag, Moa och Sarre och tränade i en och en halv timme. Skönt, trots att ångesten fanns, och fortfarande finns, kvar någonstans långt i mig. Köpte dessutom två böcker på vägen hem - "Någon sorts extas" och "Allt är bara bra, tack". Jag har dessutom fått boken "Universums änglar" att läsa i skolan. Härligt! Jag gillar att läsa. Helst sorgsna, tragiska verklighetsbaserade böcker. Trots det är "The dirt", som jag till och med inte ens läst ut än(!), den bästa bok jag läst. Den är så sjuuukt uppslukande och intressant!
Nu ska jag dock räkna lite matte och försöka förstå mig på det lilla vi läst av B-kursen. Svårt är det, men med tiden går det nog! Lägger in en rar liten video med två underbara röster här ovan. Kärlek.
Skimret.
Åh, Sarre som är youtube-freak hittade ett ganska roligt klipp med Pelle Hellström, a.k.a. Nordpolen, som jag börjat digga litegranna. Han verkar lite lagom speciell men men... Underhållande.
Detlef Schrempf.
Life in technicolor.
Denna kalla vintermånad har jag fått tre nya obsessions...
1. Fjärilaaar! De är ju fina och hoppfulla. Och om man ska överanalysera allt som jag ofta gör, kanske det är mitt sätt att uttrycka min längtan efter vår och värme! Sjukt djupt liksom. Fjärilar hur som helst.
2. Munspel. Har bara min lillebrors munspel, som jag faktiskt inte helt vet varifrån det kommer... Har nästan lärt mig spela Gubben Noak, men har innan dess hunnit inse hur sjukt svårt det är att lära sig spela munspel! Det låter mysigt i alla fall, lite som ett dragspel.
3. Café String. Jag vet, det är inte okej att bli förälskad i detta café vid 16 års ålder. Lika lite som det är okej att inte ens ha varit där förrän vid 16 års ålder - speciellt om man bor på Söder. Men, whatever, jag har kommit att bli "södertjejen med noll koll" och jag är trots allt ganska okej med det. Och jag är helt okej med att jag förälskat mig i String nu och inte i sexan, när missmatchad var mitt andranamn och String var så pop man kunde bli.
1. Fjärilaaar! De är ju fina och hoppfulla. Och om man ska överanalysera allt som jag ofta gör, kanske det är mitt sätt att uttrycka min längtan efter vår och värme! Sjukt djupt liksom. Fjärilar hur som helst.
2. Munspel. Har bara min lillebrors munspel, som jag faktiskt inte helt vet varifrån det kommer... Har nästan lärt mig spela Gubben Noak, men har innan dess hunnit inse hur sjukt svårt det är att lära sig spela munspel! Det låter mysigt i alla fall, lite som ett dragspel.
3. Café String. Jag vet, det är inte okej att bli förälskad i detta café vid 16 års ålder. Lika lite som det är okej att inte ens ha varit där förrän vid 16 års ålder - speciellt om man bor på Söder. Men, whatever, jag har kommit att bli "södertjejen med noll koll" och jag är trots allt ganska okej med det. Och jag är helt okej med att jag förälskat mig i String nu och inte i sexan, när missmatchad var mitt andranamn och String var så pop man kunde bli.
Mexican hardcore.
I get a kick out of you.
Min tisdag har varit ganska så fullspäckad. Började lagom sent men lyckades ändå stressa upp både mig, min kära mor och våra två stackars katter. Det är ett mysterium hur stress-testet på Naturhistoriska kunde fastställa mig som stresstålig... I skolan var det trevligt som alltid. Dock fanns det en retsugen liten Anna som inte kunde undgå att teasa mig för min mesighet. Men hon har bra rätt i att jag kan vara förlamande feg när jag kanske inte riktigt borde.
Efter en skön dag på Södra, drog jag, Sarre, Zedenius och Astrid till Soda och drack minst sagt äckligt kaffe och laddade på med energi inför... damdamdamda... mitt första gympapass på Friskis! Jag har nämligen idag stått, omgiven av januari-peppade medelålderskvinnor, och studsat runt och sett och känt mig ganska jättedum. Men, det var värt och till och med befriande att få träna på ett sånt "löjligt" och överentusiastiskt sätt. Hade förövrigt på mig mammas gamla (men snygga) Reebok-tröja som bilderna ovan visar.
Nu ska jag försökta styra upp klippningen av min lilla nytonåring till bror här hemma. Får se hur lyckat det blir. So long tills dess. XOXOX.
Lullaby for grown-ups.
Vi som visste.
Det är alltid svårt att veta vad första inlägget i en blogg ska handla om. Just nu känner jag bara för att beklaga mig över hur mycket jag saknar en viss person och gå ner mig i det, men det känns ju inte särskilt upplyftande för er läsare (om ni ens finns). Eller så kan jag dela med mig av mina gaaalna fantasier om den där pälsjackan, eller kanske avslöja att jag är pinsamt beroende av Tradera. Jag har faktiskt ingen aning om vad det här inlägget ska handla om eller vad jag ska skriva och därför låter jag det här första, heliga och ännu oskuldsfulla inlägget var någorlunda orört och säger bara... TO BE CONTINUED!
