jess

Igår såg jag lite halvt på något program på tv och då påstod någon livsspecialist eller liknande att man inte kan vara lycklig i mer än 3 månader i sträck. Att det som får oss att leva och sträva framåt är jakten på lycka. Det ironiska är att det också är den jakten på lycka som i ett flertal fall lett till att människor valt att lämna livet. Själv tror jag att de flesta känner ett tomrum inom sig och därmed också ett behov av att fylla det - bli kompletta. Kanske är det först då denna kortvariga totala lycka kan upplevas. Klyschigt nog kan jag säga att de enda gångerna jag känt mig komplett och bekymmersfri - ja, på riktigt lycklig - har varit när jag varit förälskad. En förälskelse behöver dock inte nödvändigtvis vara enda vägen till lycka.