jess

Det stör mig att jag fortfarande kan erinra mig känslan av att röra vid din hud. Att jag fortfarande tycker du har fina läppar. Att jag vet hur det känns att få blicken av dig. Det stör mig att jag minns exakt hur dina vardagsrutiner går till och hur din kropp är formad i minsta detalj. Det känns som att jag fortfarande känner dig ända inpå skinnet, men egentligen känner vi inte längre varann alls. Jag blev till och med lite förvånad när jag hörde dig prata för några dagar sedan. Din röst lät inte alls som jag tänkt mig och samtidigt precis som jag minnts den. Det stör mig att det blir en krock mellan nu och då, bara för att jag inte kan glömma bort allt jag vet om dig och för att jag inte vet nånting om dig nuförtiden. Att jag fortfarande kan erinra mig känslan av att röra vid din hud. Det känns så fel. Man kan ju inte gå omkring och känna en främling på djupet. Men däremot kan man bli främling med nån som man känt på djupet. Det går ju egentligen inte ihop. Som att ha läst en bok och sedan helt plötsligt inte ha gjort det. Det stör mig.