Du är snart där.
Dina vingar saknar fjädrar, likt fladdermusens. Jag tror det är åren som fördärvat dig. Eller mig. Cynismen har tagit vid nu. Du vet den vi sprang ifrån över höstlöven, aldrig prästkragar. Ändå är du fortfarande hopplöst förlorad till romantiken. Du drömmer om molntussar men sträcker dig aldrig efter dem längre. Kanske blir det så när man fallit alldeles för hårt för nån. Man blir rädd för att flyga. Plockar av fjädrarna. Men inser att man alltid tillslut kan flyga ändå. Som fladdermusen. Flådd från gulligull. Du fångar kärlek på burk.
Kommentarer
Trackback
