jess

Så vänder det. Så kommer det dagar som idag då jag bara vill vara med dig. Du är den enda som förstår mig bättre än jag själv gör. Dessa dagar. Skulle säkert kunna ringa upp dig. Visst skulle du nog bli överraskad, men om du är i ungefär samma sinnestillstånd, inte för exalterad det vill säga, skulle murarna falla och trösten finnas där. Det är det jag gillar. Att i dessa lägen förstår du mig. Och oftast finns där för mig. Men jag ringer inte. Jag har skaffat mig en stolthet på senare dar. Sitter här, mår illa, är yr och känner ångesten slingra runt i mig som en mask. Ett telefonsamtal och jag skulle nog bara av din röst må bättre igen. Men jag ringer inte. Och du ringer aldrig mig.