jess

Du är den enda jag saknar. Som en vän. Det finns liksom ingen som du. Kan ha alla möjliga fina och fantastiska människor omkring mig, men så länge du inte finns här så känns det alltid som att nåt fattas. Det kallas väl unik. Det du är. Speciell. Och den jag är när jag är med dig. Känns liksom som att världen får en till dimension. Och jag vet att det är precis det här du hatar. När jag tar dig på för stort allvar och vill mer än vad som går. För det är kanske som du sa. Att du nog inte skulle bry dig särskilt mycket om vi tappade kontakten. Och då suger det ju att jag nog trots allt bryr mig. Faktiskt.


Ibland är en lögn det finaste man har.