Baker Street.
Jag förstår mig inte på dig. Du flackar alltid lite med blicken och det är nåt med den där osäkra rastlösheten som ger mig en känsla av att jag verkligen inte känner dig. Men så ibland vågar du hålla kvar och verkligen se mig i ögonen i mer än en halv sekund. Och då, bara sådär, känns det som att vi verkligen förstår varann, som att vi delar en hemlighet. Men du pendlar alltid litegrann mellan båda delarna. Se bort, se hit. Så jag förstår mig inte alls på dig. Och inte mig själv heller. Jag blir helt knäsvag när du är där, och så jävla avtänd när du ska vara överallt.
Kommentarer
Trackback