jess

Hjulet snurrar igen och du springer samma vägar som förut. Jag försöker hitta nya men står mest still. Ber om smällar för att se om kinderna ännu kan blossa. Skänker dig en tanke då och då, men känslorna behåller jag för mig själv. Det börjar verka mer patetiskt än charmigt i mina ögon faktiskt. Att du springer samma gator upp och ner och knappt inser själv vad du håller på med. Rullar runt i kvicksand och märker inte att du sjunker, om och om igen. Jaja, jag har sagt att jag ska stå kvar och inte se efter mer. Du är gammal nog att ta hand om dig själv och jag är alldeles för ung för att ägna dig så mycket tid. Men jag tenderar att fastna i längtan och saknad. Ser framåt eller bakåt. Saknar gamla plagg, vill ha nya. Aldrig ser jag ner på marken där jag står eller bär kläderna jag har. Så kanske är det bra för mig att stå still ett litet tag och låta dig gå.