jess

Det är alltid lika deppigt när jag vägrar somna för att jag inte vill vakna upp till en ny dag. När jag håller kvar i kvällen så länge som det bara går för att morgondagen inte ska nå mig. Har känt så var och varannan dag den här vintern. En liten ångest över allt som ska komma. En oro. Den gör att jag drömmer jobbiga drömmar, försover mig, eller som nu, inte tillåter mig att somna alls. Är det inte lite sorgligt när man nästan är rädd för sin egen vardag? Aldrig riktigt orkar eller vill ta itu med det vardagliga livet. Jag gör gärna precis som jag vill fler veckor om året.