Hang with me.
Jag orkar inte lära mig mer. Vad är det den här gången? Att ingenting är bokstavligt? Att ingenting som sägs är sanning? Jag vet inte. Vill inte veta. Tycks allt som oftast lyckas sätta mig själv i skiten. Och det verkar alltmer som att andra tycker om att låta mig sitta där. Jag kommer nog alltid känna mig särbehandlad. Det svarta fåret. Inte riktigt med. Som alltid trillar bort lite för lätt. Precis när jag tagit mig in.
Kommentarer
Trackback