When you were young.
Shit. Är helt rubbad av den intensiva pluggstund jag haft tills nu. Övertrött och utmattad, samtidigt hyperaktiv av allt kaffe jag varit tvungen att hälla i mig. Jaja. Nu äntligen har jag lyckats skicka in det som kan avgöra hela mitt engelskabetyg och får hoppas att jag lyckats rädda det med de senaste timmarnas slit. Och visst överraskar man sig själv när man lyckas med sånt man aldrig annars gör, men fan va jag ändå känner av min extremt låga stresstolerans. Blir som sagt heeelt rubbad. Jaja.
Idag blev jag ju upphämtad av min mamma och nu sitter jag här med henne och min fina bror och ser på tv. Älskar att umgås med familjen, något man faktiskt saknar mer än man kanske tror när man flyttar hemifrån. Har förövrigt funderat ett slag på flytten den senaste tiden. Nu har jag bott ensam i lite mer än ett år och jag tror inte jag vågat erkänna förrän nu vilken stor grej det faktiskt är. Sjuukt mycket ensamtid och ansvar som jag kanske aldrig riktigt förstod skulle läggas på mina axlar. Så ibland åker jag hem som nu och njuter av sånt jag tog för givet förut. God lagad mat och villkorslöst umgänge kan ibland locka mer än obegränsad frihet och eget ansvar.
