Empty house.

Jag är så rädd för att livet ska springa förbi mig att jag ibland inte lever alls. Man kan inte stå kvar och klamra sig fast vi det i hopp om att det ska bevaras då. För att leva måste man fortsätta framåt, hålla livet i handen. Det står aldrig stilla. Det ser aldrig tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0