Crystalised.

Jag stod framför spegelglas och försökte se klart. Men det är omöjligt att försöka se sig själv med andras ögon. Vill färga håret lila. Förändra mig själv i takt med förändringen omkring mig. I vanliga fall hade jag nog stått kvar. Nu stannade jag upp nån sekund och sedan gick jag därifrån. För jag vet att det är så mycket mer. Det sitter etsat i mitt huvud. Kletat på min hud. Inpräntat i mina känslor. Och allt det syns redan i reflektionen. Jag behöver inte färga håret lila för att se det. Förändring märks i blicken. Ögonen är själens spegel var det nån som sa förresten.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0