Crystalised.
Jag stod framför spegelglas och försökte se klart. Men det är omöjligt att försöka se sig själv med andras ögon. Vill färga håret lila. Förändra mig själv i takt med förändringen omkring mig. I vanliga fall hade jag nog stått kvar. Nu stannade jag upp nån sekund och sedan gick jag därifrån. För jag vet att det är så mycket mer. Det sitter etsat i mitt huvud. Kletat på min hud. Inpräntat i mina känslor. Och allt det syns redan i reflektionen. Jag behöver inte färga håret lila för att se det. Förändring märks i blicken. Ögonen är själens spegel var det nån som sa förresten.
Kommentarer
Trackback