Bara för din skull.

Det är kanske lite konstigt att jag faktiskt inte tycker att det är charmigt. Snarare tvärtom. Det känns bara lättare när jag ser de där sidorna hos dig. Förr skulle jag velat vara den som räddar dig, får dig att hitta dig själv och bryta dig fri från krav och måsten. Göra dig lyckligare i dig själv. Men jag har lärt mig att inte försöka "rädda" nån, för varenda varenda gång har jag förlorat mig själv på kuppen. Så jag låter dig vara kvar där, du trivs nog bra ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0