jess

Shit vad jag är rastlös. Kanske har dagen inte bjudit på tillräckligt med utlopp för energin så att den nu kryper runt runt i hela mig. När jag borde plugga. Läsa. I tystnad. Paniken över allt som ska göras blandas med rastlösheten och blir till ett virrvarr av energier, ett krig i min kropp. Hade jag haft nåt gott att äta skulle jag förtärt det nu men istället tuggar jag frenetiskt mitt minttuggummi. Så utöver det pirrar tankarna i mitt huvud och alla nya intryck gör sig starkt påminda i hopp om att bli bearbetade. Det börjar röra sig igen. Play. Jag är både glad och i ett mildare chocktillstånd. Äntligen. Hejdå unga dvala.