jess

Jamen vad gör man när man är hemma och sjuk egentligen? Att ta mosiga egobilder känns som ett utmärkt tidsfördriv. Rastlösheten går fan inte att fly ifrån, går mest och väntar på att Hedvig ska komma över. Och så på att dagen ska ta slut. Att mitt låtskriveri inte är på topp är som en liten nagel i ögat, en sticka i fingret eller nåt annat smått irriterande. Det som jag älskar så högt, blir bara ett ont måste när jag snubblar över orden och ackorden låter likadant. Inspiration, tack. Det är nästan så att jag önskar att någon kunde såra mig djupt, djupt så att känslorna formar egna meningar.

Spanade på flygbiljetter till Paris igår. Jag ska ta tillbaka den staden och göra den till bara min igen. Snart ska jag strosa på gator med namn jag inte förstår och smälta samman med den snirkligt romantiska atmosfären. Det känns som jag hör hemma där på nåt vis. Vilket påminner mig om det vatten jag tagit över huvudet. Jag ska på egen hand lära mig franska steg 1 och sedan tenta av minst godkänt på kursen. Tror jag lever i en fantasivärld ibland. Whatever. Allting löser sig. Nu ska jag ta en dusch.