jess

Du ljuger ju för mig. Precis när jag börjat lita på dig, vågat tro på de ord och meningar du viskat så ömt. Dina lögner. Jag tror att jag känner dig, tror mig veta vem du är. Du sa att du byggde upp murar, inte vågade ge dig hän, och jag förstod dig för jag låg ju där och ville ha något annat än du. Sa det till dig när du precis så modigt sagt att du ville mer. Så att du håller in, öppnar munnen men inte säger något, det förstår jag. Men varför förfalskar du sanningen, förvrider den och ljuger mig rätt upp i ansiktet?