Hallelujah.

Jag är avtrubbad. Bedövad. Känner knappt längre. Har gått igenom samma scenario, samma visa så många gånger förut att det knappt förvånar mig längre. Jag är så van att jag knappt höjer på ögonbrynen när ännu en vändning slår till min kind. Den är röd och ärrad sedan flera år tillbaka och fortsätter ta smällar. Om och om igen. Men nu bryter jag inte ihop på samma sätt längre. Skakar av mig det, känner ett litet stick i kroppen och försöker gå vidare. Så jävla avtrubbad jag har blivit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0