Everybody hurts.
Jag rullar in mig själv i masochism. Sprider ut det röda innersta i mig. Velar. Tvekar. Och känner så jävla mycket hela tiden. Fastnar i tankar på vad du tänker. Vill vara nära inpå dig, igen. Forma ord med varandras läppar, tumla runt i ett rus av omtanke. Jag vill räkna nattimmar med dig och skratta med ögonen åt tvåsamhet. Det är bara ett utdraget självplågeri jag vilsen simmar runt i. Låtsas ta så lätt på allt. Men fan vad jag kommer gå sönder om jag stannar kvar i det här.
Kommentarer
Trackback
