jess

Enda anledningen att fastna kvar i det som varit, hänga i lite för länge, är för att bearbeta det. Pressa ur varenda erfarenhet, insikt och lärdom. Och det är ju nu i efterhand som jag ser fler samband och förstår mig på allting så mycket bättre. Med facit och perspektiv i hand. Tror att jag haft det så mycket lättare att vänja mig av dig än vad jag förväntade mig, för att jag faktiskt avvänjde mig ett bra tag innan. Kanske inte i tid, men i närvaro. Jag vande mig vid att känna det som att du aldrig ville vara där du var.

Jag minns hur det var en jakt hela tiden. En jakt på varandras kärlek. Först din jakt efter min, sedan min efter din. Någonstans då och då i perioder gifte sig våra kärlekar och levde i bra balans. Annars kunde det variera från dag till dag. Minns en vecka som jag jagade efter dig som en galning, och sedan en dag mitt i den veckan vände det och blev tvärtom. Vi satt på tunnelbanan och jag såg i dina ögon att du var mer kär i mig än jag i dig. Och så blev jag arg på mig själv för att mina känslor svalnade i samma sekund, om än bara för en dag. Fast det var nog mest så sista tiden när vi blev så vaksamma och medvetna om kärleken, när den inte flöt av sig själv. Och jag kunde läsa allt ur dina ögon. Inbillade mig att jag inte kunde det i slutet, men jag tror att det var mer att jag inte ville se vad jag såg. Eller nåt. Aja.

Imorgon är det MILK och jag är så sjukt pepp. Ska ta en fin höstpromenad på dagen, läsa och städa. På kvällen kommer Anna med goda nudlar från sitt jobb och förhoppningsvis lite vin till det. Längtar. Nu ska jag sova. Natti.