Re:stacks.

Hur jävla dum är man inte om man kastar sig in i flera famnar samtidigt? Sprider ut sitt hjärta lite tanklöst sådär. Hur kan man tro att man lite lätt kan ge sig hän, flera gånger? Klart det blir splittrat, klart hjärtat skriker av förvirring och förbannar impulsiviteten. Det är njutbart, det är flyktigt. Att låta alla dörrar vara öppna, gå in och ut genom dem och ta emot och ge utan villkor och regler. Det är så jävla lätt att när man ligger där säga att vi kan ha kakan och äta den, klart vi klarar av att vara och inte vara på samma gång. Någon gång måste man ta tag i dilemmat, ställa sig frågan, göra valet. Det är njutbart tills den dagen. Det är flyktigt tills den dagen då man måste bestämma sig för att antingen ge bort hela hjärtat eller ta det tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0