One (Blake's got a new face).
Idag har jag varit på sånglektion för första gången på länge. Det var härligt. Har pratat med Hedvig i telefon också. Som vanligt. Som hon så fint sa det - det är som att vi är tillsammans. Vi spenderar sjukt mycket tid med varandra, och utöver det pratar vi i telefon flera timmar om dagen. Hedvig är min absolut bästa vän. Säger det nog aldrig till henne. Minns bara en gång, på min första lilla spelning i Rålis, när vi euforiskt kramade och överröste varandra med kärleksord. "Du är min bästa vän". Finaste kärleksorden typ.
För första gången på väldigt länge vågar jag dessutom tillåta mig själv att tro på att en relation ska finnas kvar i mitt liv. Min och Hedvigs vänskap är så stabil. Vi har varit vänner genom riktigt knöliga tider. Vi har bråkat mycket, varit ifrån varandra mycket, blivit nära med andra, och ändå ändå står vi alltid kvar och är närmast varann. Så jag vågar hoppas och tro på att vi kommer vara vänner hela livet. Och det är stort för mig. Att kunna släppa taget om oro över framtida svek. Tvivel på relationer till andra människor. Så Hedvig är mina absolut bästa vän. Min partner.
