jess

Pratade med Alejandro i telefon. Pratade om en plats en dag. Jag förbannar mig själv för att gjorde den där platsen till din. För att jag satt där och ristade in två bokstäver i ett hjärta. Jag behövde bevis då, så jag ritade dit ett själv. Hur ska jag kunna gå upp dit utan att se det där hjärtat, utan att tänka på den som jag gav platsen till? Hoppas vintern, snön och regnet, sköljer bort det tills våren. Fast jag kommer nog alltid minnas hur du sprang runt på takåsarna, i ljuset av en tidig soluppgång, hur jag satt och väntade, stilla. Om man tar med någon upp till en så vacker plats och ber den att se en, kanske man är knäpp. Nästa vår ska jag våga mig upp dit igen. Alldeles själv.