Minnen av aprilhimlen.
Det här är tiden då jag vill lyfta på luren och ringa dig som om ingenting. Ta en promenad i kylan, röka alldeles för många cigaretter för att sedan ligga i en nätgunga och byta meningar om livet. Det är tiden då jag vill sitta i baksätet på en bil och hålla hand. Åka förbi sjön, i höstens eftermiddagsmörker och stiga in i det stora huset, det som är så förfallet men som lever med själ och hjärta. Sitta på balkongen omringad av höga granar, se upp på stjärnorna. Äta god lagad mat vid ett stort middagsbord. Ligga i en obäddad säng i ett rum med turkosa väggar och göra ingenting. Det här är tiden på året då jag vill kunna ringa dig och göra om det. Kanske utan läppar och händer. Med bara vänskapliga kramar och meningsutbyten. Du är fortfarande augustihimlen för mig. Hela hösthimlen faktiskt.
Kommentarer
Trackback