jess

Jag begav mig hemåt. Tog mitt pick och pack och gick därifrån. Från skolan. Så jävla deprimerande och surrealistisk världen var idag. Och ja, jag ser det som att dagen praktiskt taget är slut klockan tre på eftermiddagen. Okej, kanske tar jag i här med de negativa vibbarna, men herregud vad konstigt allt var idag. Jag känner mig likgiltig och känslokaosig på samma gång. Fick varma, fina ord av Ellinor när jag kom hem vilket gjorde mig på mycket bättre humör dock.

Det är lite ironiskt. När jag äntligen släppt allt vad som var krav för mig, allt som tyngde ner mig och fick mig att förbanna min vardag, dyker det upp. När jag brutit mig loss och kommit över alla hinder, så kommer ett nytt litet hinder och lägger sig framför mina fötter. Det är inte stort, men det finns där. Får mig att vilja gå. Gå därifrån. Bege mig hemåt. Så idag gav jag efter. Jag gick. Jag begav mig hemåt.