Jag får liksom ingen ordning.

Dina ord som jag vackert lät sjunka in i mig framstår nu mest som skrattretande. En så uppenbar lögn. Ord, så tomma men ändå så fulla av falskhet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0