Intill dig.

Jag orkar inte ens skriva en text om det. Orkar inte urskilja ord och meningar från varandra, välja noggrant för att fånga en känsla. Har känt det här så många gånger nu att det inte ens känns som en känsla längre. Det är en lem jag dras med, en parasit som blivit en del av mig. Och just idag tänker jag ignorera denna nagel i ögat, trots att det sårar mig att du inte ens orkar försöka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0