jess

Det är klart jag inte ska vara där. Det vet ju jag med. Visste det hela tiden. Ändå känns det konstigt, för jag var ju faktiskt med på hela resan. Fick bara inte följa med in i mål. Myste i nuet och längtade framåt, men föll bort strax innan destinationen var nådd. Och då är det väl klart att jag inte ska vara med. Ändå blir det så fel, fel, fel nu. Jag måste verkligen springa, för varje gång jag stannar upp kommer det ikapp. Varje gång jag står still faller jag dit igen. Plågar mig själv och blir bara så jävla ledsen. Fan.