Even though.
Egentligen är du perfekt för mig. Du är den som ligger bredvid mig med öppen famn och som med len röst ber mig komma närmre. Du är den som sent in på nattimmarna delar barndomsminnen med mig. Du är den som bär upp mig där jag däckat på golvet och bäddar ner mig i sängen. Du berättar om vårt första möte på ett sätt som får mig att känna mig mer sedd än av någon annan. Du bjuder mig alltid på allt, du uppmuntrar mina intressen, du hjälper alltid till utan att jag ens ber om det. Du är den som förverkligade en av mina stora drömmar. Min mormor tycker om dig fastän ni aldrig setts. Du var den som fanns där i varje sekund jag behövde det, på alla sätt jag behövde det. Du vill alltid mer, du drömmer stort, är alltid hungrig på livet. Du är godhjärtad. Du är hemlig men ändå öppen. Jag har trånat efter dig, saknar dig, får aldrig riktigt nog av dig. Så egentligen. Egentligen är du perfekt för mig. Någon gång tror jag att jag på riktigt kommer inse det och inte kunna låta bli att be om hela dig. Det är bara det att då kanske det är försent.
