En jävel vid mitt öra.

God morgon. Sov väldigt länge och gott. Vaknade av mig själv klockan sju och trodde att jag hade försovit mig men icke. Så kunde jag ligga och dra mig till nio, sköönt. Nu sitter jag och dricker kaffe och gör mig iordning för dagen. Ska ta bussen till doktorn om någon timme, få slutgiltiga beskedet om det är astma eller inte. Spännande. Min första tanke imorse var förresten på spelningen på fredag. Jag är så fruktansvärt nervös, samtidigt som jag är taggad och otaggad och typ alla känslor man kan ha. Aja, det kommer gå vägen.

Jag är så himla formbar just nu. Får nya livsinsikter varje dag, smälter nya intryck och förändrar mig. En liten lerklump att knåda och leka med. Det är verkligen det som har gjorts med mig av många senaste tiden. Lekts. Ha ha. Knåda, knåda, ta sönder. Banka, kasta, slå på. Lek lek lek. Aj aj aj. Men men. Det man inte dör av blir man fan bara starkare av. Så är det faktiskt. Och jag börjar växa till mig rätt rejält nu. Kanske lär man sig bara att vara i mindre kontakt med sina känslor. Att stänga av och ignorera. Kanske blir man bara bättre på att låtsas. Jag vill nog ändå se det som att man blir starkare och faktiskt klarar av att stå emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0