jess

Det finns stunder som man önskar att man hade tagit mer till vara på. Stunder som man aldrig mer kan få tillbaka och som man då och då saknar. Men så vet man att man inte hade kunnat ta till vara på det mer för att det då var precis lika självklart som allting är nu. Och så gärna fastnar man i att gräma sig över allt man har förlorat och glömmer bort att ta till vara på det som faktiskt är, det som man kanske kommer sakna nån gång i framtiden.

Det är så underligt hur lätt man vänjer sig av en människa. Fysiskt. Även om personen finns kvar i minnen och tankar, så glömmer en hand någon annans så himla lätt. Två par läppar som så naturligt möttes, minns inte längre varandras beröring. Den som man känt utan och innan blir så småningom en främling. Och man undrar om allt bara var en dröm. En fantasi som man hittat på. För det som var så verkligt blir så overkligt. Och det som var så självklart blir nåt man aldrig mer kan få tillbaka. Nåt man önskar att man hade tagit mer till vara på.