Med ena foten utanför.
Precis när det brast, sjöng hon orden "gråt ut kära du, det är lika bra". Jag har blundat. Undrat varför det känts som ett vakuum inombords men inte hittat någon anledning. Jag hittar fortfarande ingen. Letar kanske inte. Men det brister nu. Det är inte för inte som jag inte bryr mig om någonting och samtidigt om allting nu för tiden. Det är ingen slump att jag förstör för mig själv. Jag mår inge bra. Jag är ledsen.
Kommentarer
Trackback